Filmen, teven och boken blir Benshi.se
Här hittar du äldre artiklar som jag har skrivit. Numera skriver jag om film på bloggen och filmfanzinet Benshi. se. Där skriver jag recensioner och artiklar om film. Vi ses!
Vänliga hälsningar
Petter
Blogg om film och teve. Ibland också om musik och annat som kan betraktas som kultur. Utgångspunkt Växjö.
Här hittar du äldre artiklar som jag har skrivit. Numera skriver jag om film på bloggen och filmfanzinet Benshi. se. Där skriver jag recensioner och artiklar om film. Vi ses!
Det är allt för sällan som jag skriver om böcker och litteratur på den här bloggen. Som tur är finns det andra som har desto bättre koll på läget och som skriver med bättre insikt. Christian Lenemark, till exempel, som till vardags är doktorand i litteraturvetenskap. (Skriver bland annat om Stig Larsson och Carina Rydberg). Senast jag och Christian sågs gick vi till Trädgårn och kollade på The Knife. Vi var båda överens om att det var jordens spelning. Men språkintresserade Lenemark var nog ändå mest fascinerad över att orkestern hette Kniven.
Har en vän i Linköping som varje år i augusti hyr en liten Mercedes och kommer och hälsar på. Bilen brukar vara fylld med amerikansk country av ett slag som man sällan får höra. Vi körde en stund och plötsligt var vi på Båstads filmfestival.
…med en ödmjuk förhoppning om att du finns kvar. Tiden går fort ibland. Livet har sin gång och planering lämnas åt sidan till förmån för möten med spännande människor, en dag på stranden eller vardagsbestyr. Men så här i slutet av sommaren är det åter dags att ta tag i som behövs göras. För min del är det att börja skriva mer. Tack till dig som tittar in på denna blogg lite då och då. Men innan det åter blir dags för mina vanliga små texter om film, teve, konserter som jag besöker följer en kort lista över några blogginläggen som aldrig blev skrivna
Satte mig på tåget direkt efter jobbet i måndags för att åka ner till KB och kolla på The Cardigans. Sov i någon timme på tåget och var sedan framme i Malmö. Käkade middag på Vinylbaren med den bästa av vänner och senare fick vi även sällskap av den store Ulf Lundell fantasten. Men också den märkliga kvinnan som jag inte känner dök upp. Hon ser lika cool ut som snäll. En ovanlig kombination. Har egentligen bara träffat henne en gång och det var på våren 95. Hon hade samma tröja på sig som Tina Kellegher i The Snapper. Jag och min gode vän mötte henne en fredagseftermiddag i skivbutiken. Jag inhandlade Cardigans Life-platta. Sedan kalasade vi till 4 på morgonen ackompanjerade av tonerna från Cardigans och Green Day inställt på repeat. Det var en jäkligt rolig natt. Brukar ibland tänka tillbaka på den där natten, som det optimala fredagsfesten. Och nu var vi tre plötsligt återförenade strax innan en Cardigans spelning, drygt 10 år senare, och jag har en extra biljett som jag kan dela med mig av. Märkligt. Fast vi är äldre nu och tyvärr är vi nog också en smula tråkigare, men jag hoppas hon har det bra.
Besökte Göteborgs Filmfestival förra veckan och stegade ut från vandrarhemmet i strålande solsken i lördags. Gick den korta vägen ner till Järntorget, som är festivalens kärna. Rundade biografen Draken och vidare ner till kajen. Stod en stund i den bitande kylan i väntan på färjan, som skulle ta mig den korta vägen över älven till Lindholmen. Letade mig sedan fram till den kombinerade biografen och teatern Aftonstjärnan. Och maken till charmigt ställe har inte skådats på mycket länge. Aftonstjärnan är inrymt i en gammal kåk från tidigt 1900-tal. Placerad i en backe, ser huset ut att luta åt alla möjliga håll och kanter. Utan för huset har Cajsa hängt upp en handskriven lapp. Hon har fredagen innan tappat sina vantar. Troligtvis på Lindholmsvägen. Det är kallt utan vantar denna februari i Göteborg. Jag hoppas att Cajsas händer får värme.
På kvällen gick jag ner till den gamla biografen. Det var snö på marken och en smula kallt, så som jag föreställer mig att det är på de flesta platser runt om i landet just nu. Det är sällan man numera får äran att bevittna en premiär i den lilla staden. Min mormor var på filmpremiär någon gång för länge sedan på samma biograf som jag nu var på väg till. Jag antar att det ägde rum någon gång på 1930-talet. Det var nämligen svårt att få någon klarhet i både årtal och filmens titel, när hon hastigt berättade den lilla historien för några år sedan. Klart var dock att det var en Edward Persson film och att mormor först hade stått utanför biografen tillsammans med en ganska stor skara människor. Herr Persson hade gjort storstilad entré och folkmassan hade varit förtjusta. Persson gick sedan i salongen och de flesta följde efter, däribland min mormor. Kanske var det mormor största idolmöte. Att sitta på en biograf och se en Edward Persson film med Persson själv i salongen. Jag vet inte, och kommer aldrig att få svar på frågan, men klart är att hennes idoldyrkan är både något märklig och svåråtkomlig. Hon pratade sällan om det. Men jag vet att vid en flyttstädning fanns det en hel garderob med tidningar och tidningsutklipp fördelade i två kategorier. Kategori ett var allt om kungen och drottningen. Kategori två var allt som skrivits om Mats Wilander.