Film: This Charming Girl

I onsdags eftermiddag begav jag mig till Kårhuset för att kolla på Lee Yoon-Kis långfilmsdebut This Charming Girl. Det var flera år sedan jag var på Kårhuset. Sist jag var där så kollade jag på en spelning med Supergrass. Det måste var 1999, för jag vill minnas att dom spelade Pumping on Your Stereo. En låt som har en skön video, men själva låten känns mossig med ett par års perspektiv. Kom ihåg att hela spelningen kändes ganska trött och att jag efter konserten delade en taxi ner till Stureplan med Jens Kärrman.

Filmvisning i Kårhuset är ingen höjdare. Det är jäkligt obekväma stolar, som har placerats ut i en aulaliknande sal. Får flashbacks tillbaka till skoltiden. Börjar befara att dom skall visa ett bildspel, om en Masaipojke i Tanzania som får gå jättelångt för att hämta vatten, producerat av PoGo-pedagog, och klassens plugghäst sköter diabildsprojektorn. Lyckligtvis uteblir bildspelet och This Charming Girl rullas upp på den provisoriska filmduken.

This Charming Girl är ett sydkoreanskt drama. Vi får följa vardagen hos en ung dam i en koreansk stad. Hon jobbar på ett postkontor/budfirma. Tar emot kunder och paket. Det mesta går på rutin, som så mycket annat i hennes liv. Efter avslutad arbetsdag går hon hem till sin tomma lägenhet och käkar. Pysslar om en hemlös katt som hon adopterat. Ibland går hon ut för att träffa arbetskamraterna, eller söka upp en man på bar. Berättandet är långsamt. Det är tyst och eftertänksamt. Det händer inte särkskilt mycket. Precis som livet i verkligheten. Filmen är snygg, men har ändå kvar mycket av det realistiska fotot.

Tyvärr blir det hela allt för långsamt. Dessutom känner man aldrig någon riktig identifikation med den kvinnliga huvudkaraktären. Man förstår att det finns en bakomliggande problematik i hennes livsöde. Men vad är det som har hänt? Det vet vi inte. Kanske har det inte hänt något? Problematiken med den sparsmakade dialogen är att vi inte får lära känna karaktären. Vi förstår bara att hon gärna går för sig själv, men ändå emellanåt försöker skapa kontakt med sin omgivning. Detta är en karaktärspresentation som, i varje fall för mig, är allt för begränsad för att jag skall bli riktigt engagerad i filmen. Det är synd. Filmens tema verkade annars lovande.

Framtidsutsikterna för This Charming Girl i Sverige är troligtvis begränsade. Möjligtvis kan jag tänka mig att den dyker upp på någon filmstudio fram emot våren, eller nästa höst. Men det är mycket tveksamt.