Film: Veer-Zaara

Åkte ut till Gärdet och Filmhuset i går eftermiddag. Kom i god tid och hann med att strosa runt lite i shopen. Efter mycket noggrant övervägande bestämde jag mig för att inte köpa ännu en Godard-film, utan spara lite pengarna till senare i veckan. Var lite hungrig innan föreställning skulle börjat. Borde käkat något. Under filmfestivalen i Göteborg är det alltid nära till en korvmojj där man kan köpa en "Specialare" med räksallad. I Stockholm blir det mest mackor och kaffe från 7-eleven. Jag måste nog säga att jag gillar "Specialare" med räksallad lite mer. Filmen jag skulle se var dessutom lång. Väldigt lång. Men, men om filmen är bra så glömmer man att man är lite hungrig.

Filmen Veer-Zaara är en Bollywoodfilm. Den innehåller de flesta av Bollywoodfilmens viktigaste ingredienser. Det är storslaget, melodramatiskt och sentimentalt. Det är musik och dans, färgprakt och fantastiskt foto, undersköna skådespelerskor och korrumperade politiker. Allt tillagat i en stor gryta på 3 timmar och en kvart.

I filmens centrum står Veer. En indisks man som numera sitter fängslad i Pakistan. Det har han gjort i 22 år och under alla år har han inte sagt ett enda ord. En ung kvinnlig advokat tar sig an fallet. Hon är övertygad om att Veer är fängslad på falska grunder. Under hennes jakt efter sanningen får hon Veer till att börja berätta om vad som har hänt. En fantastisk kärlekshistoria, som startade 22 år tidigare, börjar rullas upp.

Filmens starka del ligger i första halvan av filmen. Då fylls filmen med fart, musik och dans. Historien utvecklar sig hela tiden framåt och det finns ett driv i berättandet. Problemen uppstår i den andra halvan av filmen. Historien stannar upp till viss del. Det är inte samma fart längre. Dessutom är den andra hälften av filmen huvudsakliga uppbyggd kring sentimentalitet och olycklig kärlek. I varje fall så har jag svårt att falla för filmen sentimentaliteten. Om det beror på svagheter i filmen, eller det är jag som är för okunnig om genren, vill jag låta vara osakt. Men faktum är att när tårkanalerna inte flödar i den utsträckning som filmskaparen har tänkt sig, så riskerar Veer-Zaar att bli en aningens långtråkig.

Trots brister i filmens avslutning vill jag ändå rekomendera Veer-Zaara. Filmen är en Bollywood produktion på gott och ont. För mig som inte ser Indisk film allt för ofta känns genren uppfriskande och vitalt. Men jag är samtidigt medveten om att när filmer lutar sig allt för mycket på invanda konventioner, så tycker jag så småningom att det börjar bli tråkigt. Förhoppningsvis dyker Veer-Zaara upp på dvd-hyllan framöver. Ta en helkväll i tevesoffan med lämpligt tilltugg. Veer-Zaar bjuder trots allt på bra underhållning. Jag lyckades glömma att jag var hungrig, i alla fall under filmens två första timmar.