Film: Agata och Stormen

Tog den gamla Golfen och körde till Jönköping och dess filmfestival igår. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Dels utgick den film som jag först skulle se och alldeles för tidigt blev jag hungrig och bestämde mig för att köra hem igen. Det blev alltså ingen Kebab Connection denna gången heller (missade den filmen även på Göteborgsfilmfestival, satt väl och käkade mossbricka på någon korvmojj skulle jag tro). Men jag han i varje fall med och se filmen Agata och Stormen under mitt Jönköpings besök. En film som enligt utsago hade gått för utsålt hus tidigare under festivalhelgen. Eftersom filmen var italiensk, så tänkte jag att det blir nog ganska okey.

Ja, själva filmen Agata och Stormen av Silvio Soldini är en komedi som inte går till historien som en av de bästa. Alla filmer man ser är långt ifrån bra och Agata och Stormen kan få slippa undan med att vara 2 timmars medioker, men trivsam film (på grund av att man får lyssna på italienska). Jag måste dock exemplifiera med några lustifikationer som finns med i filmen:

Agata kommer anländer till en öde tågstation i en liten stad. Hoppar in i en taxi och ber chauffören köra henne till ett visst hotell. Taxin startar och kör iväg. För att sedan stanna efter ca 20 meter och säga - Nu är vi framme. Men jag menar, kom igen. Liknande scener har ju funnits sedan inlandsisens tidevarv! Och det är inte bara att skämtet är gammalt och uttjatat, man förstår ganska omedelbart i scenen att det är just det här som skall hända. Någon endaste människa i filmteamet borde väl kunna säga ifrån- Det där kan vi inte ha med. Bara en 10-åring som har suttit i medial-karantän i hela sitt liv tycker att detta är ett kul skämt.

Ett annat exempel är den klassiska förväxling (gånger 2). Agata dejtar en kille och det är på väg att bli ett mer seriöst förhållande. Plötsligt en dag så ser Agata killen med en annan tjej på stan. Killen och tjejen pussas och är glada. Agata drar därför slutsatsen att killen är otrogen. Men, vad händer? Dejt-killen är oskyldig och söker upp sin dubbelgångare och tillsammans konfronterar de Agata för att förklara missförståndet. Är allt förlåtet? Nej, inte riktigt ännu. Men efter några dagar ser Agata dejt-killen på stan. Hon springer fram till honom, ber om förlåtelse och bedyrar sin kärlek. Och nu får ni fritt gissa till vilken person som hon bedyrar sin kärlek? Välj mellan dejt-killen eller hans dubbelgångare...... (funderat klart?)..... Jo, givetvis är det till dubbelgångaren. Va tossigt det blev. Med risk för att låta tjatigt, så måste jag nog ändå säga att även detta skämt är aningens uttjatat, förutsägbart och bättre hör hemma i en barnfilm.

Det finns dock förtjänster med filmen. Den är allmänt trivsam och man kan utan tvekan rabbla upp ett antal amerikanska filmer i samma genre som är betydligt sämre. Karaktärerna i filmen är flera och alla har de en lite udda personlighet, vilket medför man alltid hittar någon att tycka om. De sköna italienska miljöerna har dessutom alltid en positiv inverkan på mig.

Från början var det tänkt att denna text skulle handla om den mycket gula volvon som förekommer i filmen. Men om den får jag skriva en annan dag, för nu måste jag avsluta min italieninspirerade pasta-middag som står på spisen.