Film: The Life Aquatic with Steve Zissou

I den lilla stad där jag bor är filmutbudet tämligen begränsat. Det finns en filmstad som drivs av SF och som i huvudsak visar barnmatinéer och actionmatinéer för något äldre barn. Men det finns också en relativt vital filmstudio och Folkets Bio, som håller till i en fin gammal biograf vid namn Palladium. Där visades igår The Life Aquatic with Steve Zissou, av Wes Anderson och med Bill Murray i huvudrollen.

Life Aquatic har i princip fått två typer av recensioner. Det ena lägret tycker att det är en strålande film och det andra lägret tycker att det är en bra film, men att Andersons tidigare filmer The Royal Tenenbaums (2001)och Rushmore (1998) är bättre. I vilket fall som helst kan vi konstatera att vi har med en egensinnig filmskapare att göra. Vilket han har bevisat tidigare och gör det ännu en gång. Själv tycker jag att The Royal... var en skön film, men jag tycker att Life Aquatic är ännu bättre. Jag vill nog sträcka mig så långt som att säga att Life Aquatic är en av de senare årens bästa filmer.

Hela filmen kan ses som en stor homage till Jacques Cousteau. Steve Zissou (Murray) ger sig ut på sin kanske sista havsexpedition. Han skall göra en film och finna Jaguarhajen, som troligtvis har käkat upp Zissous bästa vän. Expeditionen blir givetvis strapatsrik och åskådaren kastas runt i en omgivning som är nutid kryddat med 60-tal och därtill kommer Andersons fantasivärld. Allt på samma gång och helt ohämmat. Självklart kommer jag att tänka på den lekfullhet inför filmmediet och filmberättandet som återfinns i Jean-Luc Godards Pierrot Le Fou (fast det gör jag ju alltid när jag ser en bra film).

Finns det då någon djupare mening i Life Aquatic? Nej, det kan man nog inte påstå. Den framför varken någon större samhällskritik eller behandlar någon av livets tre stora frågor. En djupare analys av filmen görs nog bäst utifrån ett kontextuellt perspektiv. Men just nu älskar jag Life Aquatic på grund av män i röda mössor, högtalartelefoner från 60-talet, fantasifiskar och David Bowies 70-talslåtar på portugisiska.

Läs även om Wes Anderson här