Dancer in the Dark lörd. 2115 SVT2

Danske dogma-mannen Lars von Triers musikaldrama visas på teve ikväll. Dancer in the Dark avslutar triologin som, enligt Trier, startade med Breaking the Waves (1996) och följdes av Idoterne (1998). Det som förenar filmerna är kvinnopoträtten. I Dancer... är det Selma som står i berättelsens centrum. (Som spelas mycket väl av Björk och aldrig har det väl skrivits en rad om denna film utan att nämna Björks nervsammanbrott efter/under filmen). I likhet med de övriga filmerna i triologin så är Selma en person som får kämpa hårt för att försöka uppleva någon lycka och lätt blir utnyttjad av sin omgivning. Det mesta i livet har, trots hennes goda hjärta, varit motgång. När det är som mest mottigt och man inte tror att människorna runt om kring kan bli elakare, så blir dom just det.

Ingen rolig film? Nä, von Trier är väl känd för sin dystra människosyn. I grund och botten är människorna onda och handlar utifrån egoistiska intressen. Men filmen bjuder på vacker poesi i form av bild och musik. Lars von Trier har definitivt något att säga till sina åskådare och är en av de intressantaste verksamma filmskaparna i Europa. Filmen rekomenderas av flera skäl;
Björk, det skarpa manuset, von Triers berättarstil och hans sätt att beskriva socialpsykologiska effekter på individer i ett samhälle.