Film: The Boys from County Clare

Det börjar bli mer och mer höst, funderade jag i morse när jag var ute och gick en morgonpromenad med min gode vän. På vägen hem slank jag in i videobutiken och efter en stunds menlöst sökande bland hyllorna valde jag att hyra hem en feelgood-film från Irland. Jag får nog erkänna att jag emellanåt kan vara lite svag för feelgood-filmer, men för det mesta föredrar jag en mustig dokumentär eller ett välskrivet drama. Men just idag verkade öppna irländska landskap med friska vindar och guinnessdoftande folkmusik kunna förströ min tillvaro under några timmar. Kanske var det för att av höststämningen smög sig närmare, kanske var det på grund av att jag i förgår kväll försiktigt hade pussat på den sötaste av unga damer, som gjorde att valet till slut föll på en irländsk romantisk komedi.

Hur som helst, filmen heter The Boys from County Clare och i några av de bärande rollerna återfinns Colm Meany (The Commitments, The Snapper) och Andrea Corr (sångerska i The Corrs). Enklast kan man beskriva filmen som en irländsk variant av Masjävlar. Två bröder i femtio års åldern, möts efter mycket lång tid återigen. Anledningen till mötet är att båda skall medverka i en irländsk folkmusikfestival. Den ena brodern har stannat kvar på Irland under alla år. Är inte särskilt framgångsrik, men lever för att träffa sina vänner i orkestern och spela. Den yngre brodern har samma passion för musiken, men flyttade från Irland till Liverpool för ungefär 25 år sedan och har pretentioner på att leva ett något mer glamouröst liv. Det finns en hel del ouppklarat mellan bröderna efter alla dessa år, som nu skall redas ut. Först och främst genom att tävla om vem som kan spela bäst folkmusik. Förutom story om de båda bröderna, så figurerar det även en kärlekshistoria (Andrea Corr uppvaktas av en ung man med pojkaktig frisyr), och en story om en mor/dotter relation (Corr har en överbeskyddande moder). För att hålla ihop historierna och för att driva handlingen framåt, så används följande dramarturgi. Diskussioner på puben, samtidigt som man dricker Guinness. Ibland försöker man leverera ett och annat skämt. Och om man är diplomatisk, så kan man säga att skämten har varierande kvalitet. Allt som oftast spelas det en klämmig folkmusiks-truddilutt (japp, Whiskey in the Jar spelas innan man ens har hunnit mata in DVD:n i maskinen). Självklart visas det en hel del av det gröna landskapet och självklart blir bilarna alltid hindrade av kor och getter, så fort som de vågar sig ut på de små landsvägarna.

The Boys from County Clare är onekligen en ganska trist historia. Trots tappra försök att höja mysfaktorn, genom att använda sig av alla klichéer och irländska trevlighetsgrepp som man kan tänka sig, blir det aldrig särskilt engagerande. Brödrakonflikten är alldeles för enkelt berättad, kärlekshistorien är alldeles för tunn och skådespelarna lyckas inte höja filmen. Exempelvis att Colm Meany spelar en något burdus, högljudd och öldrickande fader, känns ju ungefär lika överraskande som att se Rolf Lassgård spela en trött kriminalkommissarie. Nej, den enda anledningen till att jag överhuvudtaget satt kvar och såg filmen till dess slut, måste ha att göra med lördagskvällens försiktigt pussande på den sötaste av unga damer.