Filmen, teven och boken

Filmen, teven och boken blir Benshi.se

2008-03-07T14:15:00.003+01:00

Här hittar du äldre artiklar som jag har skrivit. Numera skriver jag om film på bloggen och filmfanzinet Benshi. se. Där skriver jag recensioner och artiklar om film. Vi ses!

Vänliga hälsningar
Petter

Essä: Fakta eller Fiktion

2006-08-27T16:38:00.000+02:00

Det är allt för sällan som jag skriver om böcker och litteratur på den här bloggen. Som tur är finns det andra som har desto bättre koll på läget och som skriver med bättre insikt. Christian Lenemark, till exempel, som till vardags är doktorand i litteraturvetenskap. (Skriver bland annat om Stig Larsson och Carina Rydberg). Senast jag och Christian sågs gick vi till Trädgårn och kollade på The Knife. Vi var båda överens om att det var jordens spelning. Men språkintresserade Lenemark var nog ändå mest fascinerad över att orkestern hette Kniven.

Lenemark har skrivit en essä om förhållande mellan fakta och fiktion inom nutida litteratur. Avstampet sker i nyligen utkomna böcker av Bo G Jansson och Poul Behrendts. Skarpa tankar som går att applicera på allt från litteratur till massproducerad television. Essän publicerades i DN härom veckan och du hittar den här

Film: UNITED 93

2006-08-20T19:23:00.000+02:00

Har en vän i Linköping som varje år i augusti hyr en liten Mercedes och kommer och hälsar på. Bilen brukar vara fylld med amerikansk country av ett slag som man sällan får höra. Vi körde en stund och plötsligt var vi på Båstads filmfestival.

Det visade sig att även Emma Grey Munthe hade hittat dit. Hon tyckte visst att det var en gubbig festival. Kan nog instämma i detta. Jag kallar mig inte för ungdom, men i detta sammanhang kunde jag nästan göra det. Särskilt välkommen kände man sig inte heller. När jag skulle traska in och köpa biljett hojta det plötsligt en mycket barsk man bakom mig och undrade vart jag var på väg. Det visade sig senare vara festivalens ledare. Nåja, man kan ju inte begära allt. Och att känna sig lite vilsen i Båstads kulturkrets känns på något sätt helt rätt. Munthe beskriver i sitt blogginlägg publikens reaktioner under filmen "Islams barn i folkhemmet" och föreslår att man borde göra en dokumentär om pensionärerna på Bjärehalvön. Mitt förslag är att man i så fall kunde använda sig av de två damerna, som direkt efter föreställning skyndade ut ur salongen och var mycket upprörda över att de medverkande i filmen inte pratade svenska på det sättet som Svenska Akademien påbjuder. (Då åsyftar jag Horace och hans polare och inte General Knas med vänner).

Filmen UNITED 93 är en bra film. Vid filmens premiär i fredags så var en relativt enad kritikerkår att betyget skulle landa runt fyra. Gott så. UNITED 93 skildrar vad som händer det fjärde planet som kapades den 11 september 2001. Det plan som aldrig nådde fram till det mål som flygkaparna hade tänkt sig. Kaparna blev övermannade av passagerarna och kraschade i Shanksville, Pennsylvania. Paul Greengrass berättar om händelsen med trovärdighet och detaljrikedom. I genren har vi vant oss vid att stark amerikansk patriotism och flaggviftande till höger och vänster. Greengrass har hoppat över den amerikanska flaggan och über sentimentala personporträtt. Tack för det. Filmen behandlar ett stycke nutidshistoria och Greengrass skildring är klaustrofobisk och dramatiskt fängslande. Det är några goda skäl till att se UNITED 93.

Jag: Är tillbaka

2006-08-14T21:00:00.000+02:00

…med en ödmjuk förhoppning om att du finns kvar. Tiden går fort ibland. Livet har sin gång och planering lämnas åt sidan till förmån för möten med spännande människor, en dag på stranden eller vardagsbestyr. Men så här i slutet av sommaren är det åter dags att ta tag i som behövs göras. För min del är det att börja skriva mer. Tack till dig som tittar in på denna blogg lite då och då. Men innan det åter blir dags för mina vanliga små texter om film, teve, konserter som jag besöker följer en kort lista över några blogginläggen som aldrig blev skrivna

Musik: The Knife
En av dom skönaste och bästa spelningarna på mycket länge stod The Knife för på Trädgårn i Göteborg under april. Jag tillhörde en av de lyckliga som hade kommit över en biljett. Göteborg bjöd på mycket regn den dagen. Jag parkerade mig på Folkets bios fik och drack kaffe och käkade blåbärspaj med vaniljsås. Läste en skön bok som jag lånat av en vän (tack Miriam). Kan en dag spenderas bättre? På kvällen traskade jag och min gamle filmvetarkamrat till iväg och spanade in The Knife. Vi blev förstummade båda två. För mig var det den bästa spelning som jag bevittnat sedan Primal Scream 2000 i Lund. We Share Our Mothers Health ringer fortfarande ständigt i mina öron. Karin Dreijer dansade coolast av alla.

Teater: De Knutna Händerna
Jag gillar Moberg och De Knutna Händerna och Långt från Landsvägen tycker jag är hans bästa. Även om de kanske inte är de första som man funderar på när tänker på Mobergs författarskap. Moberg lyckas beskriva hur svårt det kan vara för olika generationer att kommunicera med varandra och förstå varandras livsmål på ett utomordentligt sätt. Beskrivningen känns dessutom lika pricksäker nu som då. Regionteatern och Dramatörerna får godkänt för denna uppsättning.

Musik: Atomic Swing
Jösses va jag har lyssnat på Atomic Swings Bossanova Swap Meet genom åren. Plötsligt var dom tillbaka i en källare närma mig. Förväntningarna var inte särskilt högt ställda. Återföreningar brukar mest leda till att man likt en sur gammal gubbe konstaterar att ”det var bättre för”. Den första delen såg ut att bekräfta denna tes, men oj vad det började svänga efter en timme ungefär. Det blev slutligen klart över 100 grader när Smile avslutningsvis kokades upp. Niclas Frisk är ju dessutom en hejare på gitarr.

Under kvällen kom en vacker kvinna kom fram till mig och trodde att jag var en snubbe som hade hängt med dom coola grabbarna på gymnasiet. Men hon hade fel. Jag har alltid tillhört nördarna. Hon kanske var full. Men det är okey.

Idrott: GP Speedway i Köpenhamn
Tycker man, som jag, att midsommar är en överskattad högtid så kan man åka till Köpenhamn och kolla på speedway. Jag och två av mina bästa vänner bänkade oss på Parken tillsammans med 30 000 danskar ungefär och spanade på motorcyklar som körde runt runt. Speedway är fasen så mycket roligare än vad man kan tänka sig. Det skulle så småningom visa sig vara Tony Rickardssons sista tävling. En legend på många sätt. Själv har jag numera en Rickardsson keps hängandes i hallen. Inte snygg, men lika kul som 30 000 fulla danskar.

Musik: Loveparade
Plötsligt, om man har tur, kan man också hamna på Loveparade i Berlin. Det är skojigt där. 1,2 miljoner peoples från lite varstans. Surfa in på galleriet här om du vill se hur det såg ut. Du får dessutom höra den sköna United States of Love. Hm, längtar redan tillbaka till Berlin. Siktar på att komma dit när det är filmfestival i februari.

Musik: Hello Saferide
Annika Norlin var gästade Palladium under våren. Välsvarvad pop som gjorde sig mycket bra live. Se henne och vännerna om du får tillfälle någonstans nära dig. Gillar fortfarande San Fransisco och sentimentala Long Lost Penpale. Hon hade en mycket grön klänning på sig. Den var fin.

Snart på återhörande!

Musik: The Cardigans

2006-03-24T15:39:00.000+01:00

Satte mig på tåget direkt efter jobbet i måndags för att åka ner till KB och kolla på The Cardigans. Sov i någon timme på tåget och var sedan framme i Malmö. Käkade middag på Vinylbaren med den bästa av vänner och senare fick vi även sällskap av den store Ulf Lundell fantasten. Men också den märkliga kvinnan som jag inte känner dök upp. Hon ser lika cool ut som snäll. En ovanlig kombination. Har egentligen bara träffat henne en gång och det var på våren 95. Hon hade samma tröja på sig som Tina Kellegher i The Snapper. Jag och min gode vän mötte henne en fredagseftermiddag i skivbutiken. Jag inhandlade Cardigans Life-platta. Sedan kalasade vi till 4 på morgonen ackompanjerade av tonerna från Cardigans och Green Day inställt på repeat. Det var en jäkligt rolig natt. Brukar ibland tänka tillbaka på den där natten, som det optimala fredagsfesten. Och nu var vi tre plötsligt återförenade strax innan en Cardigans spelning, drygt 10 år senare, och jag har en extra biljett som jag kan dela med mig av. Märkligt. Fast vi är äldre nu och tyvärr är vi nog också en smula tråkigare, men jag hoppas hon har det bra.

Alla texter om The Cardigans brukar börja med att beskriva att bandet en gång i tiden spelade Tamburin producerad cocktailpop och det blev succé i Japan och på diverse andra ställen. Därefter kastade Cardigans popen på hyllan och började spela rock, samtidigt som Nina Persson började skriva låttexter. Därefter brukar artiklarna diskutera huruvida det var bättre för, eller det är bättre nu. En tämligen meningslös och tråkig diskussion, enligt mig. Så jag struntar i den.

KB är fullsatt av personer mellan 30 och 40. De flesta har nog följt bandets musik och äventyr sedan mitten av 90-talet. Zippat dry martini i baren till bandets tidiga plattor och numera små diggar man lätt till bandets senaste platta samtidigt som vardagssysslor som disk och städning utförs. Jo, jag vet. Jag är en av dom. Och nog låter det bra när bandet står på scen denna måndagskväll. Till och med bättre än vad det gör hemma på stereon. Soundet är tyngre, basen är ruggig och trumkompet låter apbra. Lägg därtill Ninas röst och bra texter, samt gitarrslingor med hög igenkännigsfaktor från Peter Svensson. Men överraskad, det blir jag inte, och inte extatisk heller. Det blir liksom mest en trivsam kväll, med trivsam musik. Sådär lagom trivsamt en måndagskväll när man kan dricka två pilsner och lyssna på musik och sedan stiga upp och jobba dagen efter. Cardigans är likt en fåtölj av Bruno Mathsson och ljuslyktor från Iitala, snyggt och bekvämt. Men också förutsägbart, stiliserat och en smula tråkigt i längden.

Trots att det låter bra och är snyggt, så lyfter spelningen aldrig riktigt. Tokdans, likväl som emotionella utflykter uteblir. Men om man skall plocka fram några ögonblick som trots allt är minnesvärda under kvällen, så är det värt att nämna ”Don´t Blame Your Daughter”, ”Live and Learn” och ”For What It´s Worth”. Måndagskvällen på KB var knappast euforisk eller överraskande, men väl trivsam och snygg.

Film: 165 Hässelby

2006-02-09T21:18:00.000+01:00

Besökte Göteborgs Filmfestival förra veckan och stegade ut från vandrarhemmet i strålande solsken i lördags. Gick den korta vägen ner till Järntorget, som är festivalens kärna. Rundade biografen Draken och vidare ner till kajen. Stod en stund i den bitande kylan i väntan på färjan, som skulle ta mig den korta vägen över älven till Lindholmen. Letade mig sedan fram till den kombinerade biografen och teatern Aftonstjärnan. Och maken till charmigt ställe har inte skådats på mycket länge. Aftonstjärnan är inrymt i en gammal kåk från tidigt 1900-tal. Placerad i en backe, ser huset ut att luta åt alla möjliga håll och kanter. Utan för huset har Cajsa hängt upp en handskriven lapp. Hon har fredagen innan tappat sina vantar. Troligtvis på Lindholmsvägen. Det är kallt utan vantar denna februari i Göteborg. Jag hoppas att Cajsas händer får värme.

Med nyfunna förväntningar öppnar jag den gamla knarriga trädporten till Aftonstjärnan och går uppför den ojämna stentrappan. På andra våningen möts jag av en man med typiskt göteborgsutseende. I händerna har han en bricka full av hemgjorda semlor. Jag slår mig ner i den rymliga cafélokalen och hugger in på nybryggt kaffe och himmelsk semla. Det är en sådan dag, då trivsamheten har lagt sig som helande bomull kring hela min existens. Kommer i samspråk med mannen med göteborgsutseende. Han är såklart väldigt sympatisk. Han berättar att dom då och då anordnar temakvällar på Aftonstjärna. Sist hade dom Fransk afton. Först visades den franska filmen Delikatessen och sedan intogs Fransk löksoppa, rödvin och några bitar ost. Därefter återgick församlingen till salongen och tittade på Agnès Jaouis Se Mig. Nästa gång är temat Italien, berättar mannen, och jag önskar att jag kunde vara där. Efter avslutad fika och pratstund är det dags för film.

165 Hässelby är en dokumentär ifrån 2005 av Mia Engberg, som utspelar sig i nutid. Hässelby är en Stockholmsförort, som under 1950-talet byggdes upp som en del av det svenska folkhemmet. Hur det var att leva där när det var nybyggt skildras utmärkt av Per Anders Fogelström i Stad i Världen, som är den avslutande boken i romanserie Stad. Visserligen är det närliggande Vällingby, som beskrivs i Fogelströms berättelse, men jag förställer mig att det är ur socialt perspektiv är förhållandevis likt.

I 165 Hässelby får vi följa Frasse, Julio, Ayesha och Dino. Frasse är 13 år och har fått diagnosen ADHD. Hans överaktivitet gör att det blir struligt i skolan och förortsmiljön lugnar knappast hans oroliga själ. Han säger själv i filmen att han kan vara ”ganska jobbig ibland”. Frasse vill få utlopp för sin kreativitet och drömmer om att bli graffitimålare.

Julio kom till Sverige från Chile för 5 år sedan. En dag när han skulle ta ut pengar från bankomaten strulade det, vilket resulterade i att banken snöt honom på drygt 4000 spänn. Julio har en stark tilltro till det svenska samhället och utgår från att banken kommer att ge tillbaka honom pengarna. Så blir det tyvärr inte. Julio stångar pannan blodig mot det stelbenta bankväsendet och den svenska byråkratin, men utan resultat. Hans bild av det rättvisa Sverige krackelerar bit för bit.

Dino är graffitimålare. Han har åkt fast flera gånger och får nu jobba häcken av sig för att betala tillbaka skadestånd på över 70 000 kronor. Dino gör illegal konst som allt som oftast snabbt tvättas bort. ”Det finns inget annat folkslag som har offrat så mycket för nästan ingenting”, kommenterar Dino. Ett uttalande som säger en hel del om graffitimålarnas vardag och brinnande drivkraft.

Ayesha är musiker. Hon är engagerad i det lokala kulturlivet och anordnar Hässelby-dagen en sen augustilördag. Ayesha utsöndrar en osviklig framtidstro trots att hennes syn på samhället är kritiskt. Hon har en kämparglöd, som är avundsvärd och inspirerar. Hon brinner för osvikliga ideal på det sätt som det gör hos en tonåring, men som allt för få människor lyckas ta med sig in i vuxenlivet.

Växelvis följer Engberg dessa personligheter och deras livsöden under ett knappt år. Det är berättat med värme och starkt intresse av människor som bor och lever i Hässelby. Engbergs 165 Hässelby är en logisk följd av Stefan Jarls Mods-triologi och Reiner Hartlebs filmer om Jordbrobarnen. Men där Hartleb understundom frossar i förortens fallenhet för ocredig smak och där Jarls persongalleri i första hand fokuserar på utslagna människor med missbrukar problem, visar istället Engberg upp en mer mångfasetterad bild av svenskar födda med förödande liten ekonomisk makt. 165 Hässelby är ett dokument över det nutida svenska klassamhället och filmen visar upp hur livsdrömmar frodas och tar sig uttryck i den del av samhället som inte subventioneras av statliga kulturpengar. Engberg lyckas skildra detta utan att efterlämna en fadd smak av klassturism.

När filmen är slut vandrar jag återigen ut i vinterkylan och strålande solsken. Tänker att om filmen hade utspelat sig 100 år tidigare är det mycket möjligt att det just är dessa gamla arbetarkvarter som hade kunnat vara föremål för filmen. Går ner mot färjan och väntar en stund i solskenet. Röker en cigg fastän jag inte borde. Sätter mig så småningom på båten och isflaken på älven ligger i stora sjok, så som dom gör i en gammal film med Anderssonskans Kalle. Ni vet de där gamla svenska filmerna där arbetarklassen framställdes som lustigkurrar som var glada och nöjda så länge tanterna fick lyssna på radio, gubbarna dricka en pilsner och barnen busaktigt fick kasta snöboll på en förbi passerande konstapel.

Jag vänder återigen mitt ansikte mot solen och jag får ett sms som andas längtan. Börjar fundera på vilken kaj jag skall stiga av vid. Vilken kaj lockar mest? Måste jag stiga av?

P.s Om du har läst det här tyder det mesta på att jag inte bara steg av färjan utan även förflyttade mig hem till den lilla staden, efter sköna dagar i Göteborg. D.s.

Teve: Det var en gång en skog

2006-01-08T11:57:00.000+01:00

På kvällen gick jag ner till den gamla biografen. Det var snö på marken och en smula kallt, så som jag föreställer mig att det är på de flesta platser runt om i landet just nu. Det är sällan man numera får äran att bevittna en premiär i den lilla staden. Min mormor var på filmpremiär någon gång för länge sedan på samma biograf som jag nu var på väg till. Jag antar att det ägde rum någon gång på 1930-talet. Det var nämligen svårt att få någon klarhet i både årtal och filmens titel, när hon hastigt berättade den lilla historien för några år sedan. Klart var dock att det var en Edward Persson film och att mormor först hade stått utanför biografen tillsammans med en ganska stor skara människor. Herr Persson hade gjort storstilad entré och folkmassan hade varit förtjusta. Persson gick sedan i salongen och de flesta följde efter, däribland min mormor. Kanske var det mormor största idolmöte. Att sitta på en biograf och se en Edward Persson film med Persson själv i salongen. Jag vet inte, och kommer aldrig att få svar på frågan, men klart är att hennes idoldyrkan är både något märklig och svåråtkomlig. Hon pratade sällan om det. Men jag vet att vid en flyttstädning fanns det en hel garderob med tidningar och tidningsutklipp fördelade i två kategorier. Kategori ett var allt om kungen och drottningen. Kategori två var allt som skrivits om Mats Wilander.

Innan onsdagens premiärvisning av Det var en gång en skog presenterar filmens upphovsmän, Katarina Johansson och Jonna Eriksson, på ett mycket kort och anspråkslöst sätt filmen som vi snart kommer att få se. Tänker tillbaka på filmpresentationer som regissörer brukar göra av sina filmer på filmfestivaler som jag har besökt. Korta brukar presentationerna vara, men framförda både introvert, träigt och intetsägande. Johansson och Eriksson charm och mänskliga nyfikenhet lyser igen under den korta presentation. Kanske är det dessa egenskaper som framgångsrikt möjliggör att deltagarna i deras filmer på ett så naturligt och öppet sätt delar med sig av sina upplevelser och erfarenheter.

Det var en gång en skog är en dokumentär film om stormen Gudrun. Men liksom i filmbolaget Filmosonts tidigare produktioner så är det människorna som står i centrum. I detta fallet två familjer vid namn Forsman respektive Ericsson. Stormen Gudrun drog fram över södra Sverige och framför allt genom dom småländska skogarna för exakt ett år sedan, den 8 januari 2005. Förödelsen var på sina håll just förödande. Jag minns fortfarande känslan när jag själv för första gången var ute i skogarna runt om min lilla stad efter stormen. Trots alla vittnesmål jag hade hört, och trots alla bilder jag hade sett och trots att jag själv hört hur det ven runt knutarna den där kvällen, så förstod jag aldrig riktigt konsekvenserna av stormen förrän jag bevittnade den tidigare så mörka skogen ligga huller om buller på marken. Samma känslor väcks inom mig när jag nu ser Det var en gång en skog. Det går liksom inte riktigt förstå om inte någon påminner en om konsekvenserna på ett relativt brutalt och hjärtskärande sätt. Det var en gång en skog lyckas med detta, men filmen lyckas också förmedla tunga och svåra känslor uppblandat med värme och medmänsklighet. Det är få filmare förunnat att kunna skildra dessa känsloyttringar, utan att det blir hollywoodskt smetigt.

En av filmens stora behållning är den medverkande Anders Ericsson. En klurig smålänning, som känns besläktad med både en Wilhelm Mobergs figur och Ingvar Kamprad i rakt nedstigande led och det hela uppblandat med en gnutta Gnosjö-anda. Ödmjukhet blandat med en beundransvärd överlevnadsinstinkt och en stark drivkraft att lösa situationen på egen hand. Utan att ropa på hjälp från myndigheter eller andra institutioner. Han präglas av den där småländska stoltheten, som i sin bästa form blir till en kreativitet som löser det svåraste av problem, men som om den går för långt av utomstående brukar betraktas som inskränkthet och tjurskallighet. Jag tror det flesta minns Karl Oskar Nilsson från Mobergs Utvandrar-serie. Hur han under de hårdaste av tider till slut fick bevittna hur all sommarens hö brann upp efter ett åskväder och hur dottern dog efter att i sin hungersiver ha förätit sig på gröten. Tragedier som blev avgörande för Karl Oskars beslut att bryta upp och bestämma sig för att ordna familjens fortsatta överlevnad genom att flytta till Amerika. Det är svårt att inte komma och tänka på Karl Oskar i Max von Sydows tappning när man ser Anders Ericsson i Det var en gång en skog.

Det var en gång en skog kan du se ikväll söndag på Svt 1 klockan 22.25. Du kan också se filmen via svts hemsida. Gör det.

Om du vill läsa mer om filmen, så kan du göra det här och här

Film: Bubble

2005-12-09T18:06:00.000+01:00

Den sista filmen som jag såg på Stockholm Filmfestival var Steven Soderberghs Bubble. Jag gick fortfarande i väntans tider på veckans filmiska fullträff. Och som många gånger för infaller den på min festivals sista dag. Efter att ha sett den sevärda filmen Wassup Rockers hinner jag snabbt rusa upp till lägenheten, där jag kamperar under festivalen, och slänga i mig en kopp kaffe. (Tack Kaisa, du är bäst och glöm inte att vi skall käka middag till jul). Sedan skyndar jag mig, genom höstsvarta kvarter, ner till Rival igen. Har återigen stora förhoppningar på filmen som jag skall se. Jag gillar Steven Soderbergh. Hans långfilmsdebut Sex, lögner och videoband är fortfarande en av mina favoritfilmer. Han visade i en tid då filmer började lanseras med svulstiga reklamkampanjer att man kan nå en publik även med en välgjord lågbudgetfilm. Efter det har Soderberghs produktion varierat stort. Erin Brockovich var väl okey, The Limey skön, Traffic både snygg och bra, Ocean's Eleven och Ocean's Twelve hade jag dock kunnat vara utan.

Bubble är en enkelt och rak berättad historia. En liten stad i Ohio där handlingen kretsar kring ett fåtal personer som jobbar på en liten tillverkningsindustri. Det handlar om personer med låg socialstatus, utan ekonomisk makt, men framför allt om personer som av samhället har blivit berövade sin möjlighet att bygga sig en meningsfull framtid. Möjligtvis skulle man kunna benämna personerna i filmen som white trash. Men det skulle vara en felaktig benämning. Det handlar om människor med själ och hjärtan, så som det alltid handlar om människor med själ och hjärta när det är bra film.

Bubble är provocerande rakt och enkelt berättad. Filmen börjar utan dånande musik och vinjett. Åskådaren placeras direkt in i människornas vardag. Filmen slutar dessutom lika abrupt. Mitt i en scen är filmen slut. Historien berättas från A till Ö, utan varken upprepningar eller hopp i den kronologiska ordningen. Det är ett ganska ovanligt grepp i vår tid. Ett provocerande grepp. När filmen är slut hörs spridda burop från publiken. Applåderna som brukar förekomma efter filmvisningarna på Stockholm Filmfestival (meningen med att applådera en film har jag visserligen aldrig förstått) uteblir helt. I foajén efter föreställningen verkar stämningen pendla mellan upprördhet och dämpad förundran. En kvinnlig skådespelare hörs säga att hon "hatar filmer som försöker va så jävla konstnärliga". Ett uttalande som dessutom får henne att likna en av sina tidigare rollfigurer. Det är svårt att inte le lite då.

Var då den här filmen bra?

Jag tycker det är Bubble är en riktig fullträff. Det avskalade formatet är inte konstruerat för att få kulturella cred-poäng. Det sparsmakade berättande lyfter historien och medför en fokusering på filmens persongalleri. Bubble säger något om tillståndet för amerikansk arbetarklass idag. Men filmen säger oss också något om hur det är att leva och arbeta i Anderstorp, Lesjöfors eller Bollstabruk och tjäna 14 000 i månaden. Det är inte den hårda vardagen, eller dom dåliga framtidsutsikterna, som är värst. Det är samhällets förnekelse av arbetarklassens existens, som leder till ohanterbar frustration.

Framtidsutsikter för filmen? Ja, hade det inte varit för att Bubble är regisserad av Steven Soderbergh så hade filmen troligtvis aldrig hamnat i Sverige. Nu finns det dock gått hopp om att filmen skall dyka upp på filmstudior och uthyrningshyllor inom sinom tid.

Film: Wassup Rockers

2005-11-29T22:02:00.000+01:00

Jag hade ganska stora förhoppningar på Larry Clarks film Wassup Rockers, när jag vandrade ner mot Rival och Mariatorget. Det var skitväder och det kändes helt rätt att kura ner sig i en mörk biosalong. Efter en festival där jag hittills hade sett en del bra filmer väntade jag dock fortfarande på den riktiga fullträffen. Larry Clark skulle kunna vara mannen som räddade min festival. Av hans tidigare filmer minns jag framför allt Kids, som är en gripande berättelser om unga tonåringar i New York.

Wassup Rockers utspelar sig i Los Angeles och som i flera av Clarks tidigare filmer är det ett gäng ungdomar som står i centrum. I Wassup Rockers handlar det om sju killar i åldern 13 till 17, som bor i South Central. Alla med mexikanskt ursprung. Skateboard är deras grej och den bästa skatebordåkningen erbjuds i Beverly Hills, enligt grabbarna. Så alltså beger dom sig dit. Det blir självklart en strapatsrik resa. Till en annan social arena. Helt olik deras egna kvarter, trots den geografiska närheten. Kort sagt är Wassup Rockers en road-movie som förflyttar sig både socialt och rumsligt. Mest blir påtagligt blir den sociologiska skillnaden i hur filmen skildrar samhällets förhållningssätt till död och mord i de olika stadsdelarna.

Visst gillade jag musiken i Bollywood filmen Veer-Zaara, som jag såg häromdagen, men jag gillar den nyproducerade Ramones/Sex Pistol-doftande musiken i Wassup Rockers ännu mer. Filmens sista låt, som hörs under hemfärden, är det vackraste jag hört på hela veckan.

Wassup Rockers lämnar dock ett ambivalent avtryck. Ena stunden är det en alvarlig och mycket intressant dialog mellan två ungdomar som har växt upp med helt olika förutsättningar. Nästa minut blir det tramsigt och förutsägbart när Peter Stormare kommer in och spelar supergayig cocktailparty-värd. Eller som när en dekadent miljonärska dör av att en elektrisk lampa dras ner i ett bubbelbad. Då blir det tramsigt och en del av filmens samhällskritik går förlorad.

Wassup Rockers är trots allt en sevärd film. Du kommer troligtvis finna den i videobutiken så småningom. Se den då.

Film: This Charming Girl

2005-11-27T20:01:00.000+01:00

I onsdags eftermiddag begav jag mig till Kårhuset för att kolla på Lee Yoon-Kis långfilmsdebut This Charming Girl. Det var flera år sedan jag var på Kårhuset. Sist jag var där så kollade jag på en spelning med Supergrass. Det måste var 1999, för jag vill minnas att dom spelade Pumping on Your Stereo. En låt som har en skön video, men själva låten känns mossig med ett par års perspektiv. Kom ihåg att hela spelningen kändes ganska trött och att jag efter konserten delade en taxi ner till Stureplan med Jens Kärrman.

Filmvisning i Kårhuset är ingen höjdare. Det är jäkligt obekväma stolar, som har placerats ut i en aulaliknande sal. Får flashbacks tillbaka till skoltiden. Börjar befara att dom skall visa ett bildspel, om en Masaipojke i Tanzania som får gå jättelångt för att hämta vatten, producerat av PoGo-pedagog, och klassens plugghäst sköter diabildsprojektorn. Lyckligtvis uteblir bildspelet och This Charming Girl rullas upp på den provisoriska filmduken.

This Charming Girl är ett sydkoreanskt drama. Vi får följa vardagen hos en ung dam i en koreansk stad. Hon jobbar på ett postkontor/budfirma. Tar emot kunder och paket. Det mesta går på rutin, som så mycket annat i hennes liv. Efter avslutad arbetsdag går hon hem till sin tomma lägenhet och käkar. Pysslar om en hemlös katt som hon adopterat. Ibland går hon ut för att träffa arbetskamraterna, eller söka upp en man på bar. Berättandet är långsamt. Det är tyst och eftertänksamt. Det händer inte särkskilt mycket. Precis som livet i verkligheten. Filmen är snygg, men har ändå kvar mycket av det realistiska fotot.

Tyvärr blir det hela allt för långsamt. Dessutom känner man aldrig någon riktig identifikation med den kvinnliga huvudkaraktären. Man förstår att det finns en bakomliggande problematik i hennes livsöde. Men vad är det som har hänt? Det vet vi inte. Kanske har det inte hänt något? Problematiken med den sparsmakade dialogen är att vi inte får lära känna karaktären. Vi förstår bara att hon gärna går för sig själv, men ändå emellanåt försöker skapa kontakt med sin omgivning. Detta är en karaktärspresentation som, i varje fall för mig, är allt för begränsad för att jag skall bli riktigt engagerad i filmen. Det är synd. Filmens tema verkade annars lovande.

Framtidsutsikterna för This Charming Girl i Sverige är troligtvis begränsade. Möjligtvis kan jag tänka mig att den dyker upp på någon filmstudio fram emot våren, eller nästa höst. Men det är mycket tveksamt.

Film: Kiss Kiss Bang Bang

2005-11-25T17:02:00.000+01:00

Efter mastodontfilmen Veer-Zaara var det dags att dra vidare till nästa biograf. Det var skönt att få sträcka på benen en stund, så jag beslöt mig för att promendera från Filminstitutet på Gärdet ner till Skandia. På vägen blev det dessutom lite tid över till att kasta ner lite käk. Välbehövligt.

Shane Black är mannen bakom filmen Kiss Kiss Bang Bang. Han har tidigare varit involverad i filmer som Long Kiss Godninght och Dödligt vapen-filmerna. Med filmen Kiss Kiss Bang Bang har han återigen skapat en actionkomedi. Men det är en actionkomedi som siktar lite högre än vad som är normalt inom genren. Kiss Kiss Bang Bang försöker var nyskapande och fräsh. Ironisk, självdistanserad och hollywood-kritisk. I huvudrollerna ser vi Robert Downey Jr och Val Kilmer. Dom funkar bra. Framför allt gillar jag Downey Jr som har en avslappnad och skön stil. I diverse recentioner har det skrivits att Val Kilmer är kul och gör sin mest komiska rollprestation på länge. Nja, så där fruktansvärt rolig är han ju inte. Och att han gör sin mest komiska roll på länge betyder ju faktiskt ingenting. Hans utgångspunkt på den komiska skalan är ju förhållandevis låg.

Kiss Kiss Bang Bang handlar om de två hjältarna, som kommer från olika bakgrund och som nu skall lösa mordfall och helst spränga hela skurk-ligan. Det hela är berättat i en nutida noir-doftande stil. Genom att bryta mot traditionellt berättar mönster gör man publiken medveten om att det just är film och inte verklighet som vi bevittnar. Detta görs bland annat genom att filmens berättar röst i mellanåt har ett direkt tilltal till publiken, men berättarrösten går också in och ändrar och korrigerar i berättelsen under filmens gång. Detta är ett stilgrepp som har ambitioner att vara nytt och fräsht. Men tilltaget användes redan i Frankrike på 1950-talet och efter Tarantinos genom brott i början på 1990-talet, så kan man konstatera att det som en gång bröt mot invanda konventioner numera har blivit ett förhållandevis traditionellt berättande.

Kiss Kiss Bang Bang är stundtals rolig och ibland underhållande. Men ibland känns det som vissa skämt hade passat bättre in i en Dödligt Vapen film från 1980-talet. Det känns inte särskilt fräsht. Den påstådda Hollywoodsatiren har jag svårt att finna. Visst är valet av skådespelare en smula orginellt och visst skämtas det om några Hollywood-ikoner, men på det hela taget blir det en ytlig och inte särskilt avancerad satir. Då rekomenderar jag snarare Cecil B. Demented (2000), som i varje fall tar ut svängarna lite längre.

Shane Blacks Kiss Kiss Bang Bang kommer inte bli årets bästa film och den kommer heller inte bli årets mest sedda film. Men den kommer ses av många och uppskattad av många. Om några år kommer filmen visas en söndagskväll på TV4 och jag kommer säkert se den då igen. Inte för att den är så fruktansvärt bra, utan för att den funkar bra som två timmars underhållning. Ibland är det just två timmars underhållning som man vill ha. Just denna dag var det dock inte det jag sökte.

Film: Veer-Zaara

2005-11-23T18:19:00.000+01:00

Åkte ut till Gärdet och Filmhuset i går eftermiddag. Kom i god tid och hann med att strosa runt lite i shopen. Efter mycket noggrant övervägande bestämde jag mig för att inte köpa ännu en Godard-film, utan spara lite pengarna till senare i veckan. Var lite hungrig innan föreställning skulle börjat. Borde käkat något. Under filmfestivalen i Göteborg är det alltid nära till en korvmojj där man kan köpa en "Specialare" med räksallad. I Stockholm blir det mest mackor och kaffe från 7-eleven. Jag måste nog säga att jag gillar "Specialare" med räksallad lite mer. Filmen jag skulle se var dessutom lång. Väldigt lång. Men, men om filmen är bra så glömmer man att man är lite hungrig.

Filmen Veer-Zaara är en Bollywoodfilm. Den innehåller de flesta av Bollywoodfilmens viktigaste ingredienser. Det är storslaget, melodramatiskt och sentimentalt. Det är musik och dans, färgprakt och fantastiskt foto, undersköna skådespelerskor och korrumperade politiker. Allt tillagat i en stor gryta på 3 timmar och en kvart.

I filmens centrum står Veer. En indisks man som numera sitter fängslad i Pakistan. Det har han gjort i 22 år och under alla år har han inte sagt ett enda ord. En ung kvinnlig advokat tar sig an fallet. Hon är övertygad om att Veer är fängslad på falska grunder. Under hennes jakt efter sanningen får hon Veer till att börja berätta om vad som har hänt. En fantastisk kärlekshistoria, som startade 22 år tidigare, börjar rullas upp.

Filmens starka del ligger i första halvan av filmen. Då fylls filmen med fart, musik och dans. Historien utvecklar sig hela tiden framåt och det finns ett driv i berättandet. Problemen uppstår i den andra halvan av filmen. Historien stannar upp till viss del. Det är inte samma fart längre. Dessutom är den andra hälften av filmen huvudsakliga uppbyggd kring sentimentalitet och olycklig kärlek. I varje fall så har jag svårt att falla för filmen sentimentaliteten. Om det beror på svagheter i filmen, eller det är jag som är för okunnig om genren, vill jag låta vara osakt. Men faktum är att när tårkanalerna inte flödar i den utsträckning som filmskaparen har tänkt sig, så riskerar Veer-Zaar att bli en aningens långtråkig.

Trots brister i filmens avslutning vill jag ändå rekomendera Veer-Zaara. Filmen är en Bollywood produktion på gott och ont. För mig som inte ser Indisk film allt för ofta känns genren uppfriskande och vitalt. Men jag är samtidigt medveten om att när filmer lutar sig allt för mycket på invanda konventioner, så tycker jag så småningom att det börjar bli tråkigt. Förhoppningsvis dyker Veer-Zaara upp på dvd-hyllan framöver. Ta en helkväll i tevesoffan med lämpligt tilltugg. Veer-Zaar bjuder trots allt på bra underhållning. Jag lyckades glömma att jag var hungrig, i alla fall under filmens två första timmar.

Film: Kill Gil vol. 1

2005-11-22T15:21:00.000+01:00

Åkte ner till Malmö i lördags. Träffade ett gäng fantastiska personlighet, som skriver poesi på Poeter.se. Spännande möten, intressanta samtalsämnen och en härlig start på min höstsemester. Nu har jag förflyttat mig upp till Stockholm och skall ägna veckan åt att besöka filmfestivalen, så tanken är att det skall bli lite mer aktivitet på bloggen de närmaste dagarna.

Nyligen har jag avslutat morgonkaffet och ostfrallan nere på Robert´s Coffee vid Medborgarplatsen. Stället är väl inget speciellt, men hon som serverar kaffet ser snäll ut. Och det brukar bli bra dagar då. När man får morgonkaffet serverat av någon som ser snäll ut.

Igår kväll åkte jag bort till biografen Zita för se filmen Kill Gil vol. 1. En film som jag på förhand hade gissat att 10-20 personer skulle se. Jag hade gissat fel. I salongen fanns det 21 personer. Från högtalarna hörde man Klaus Wunderlich innan filmen började. Jag kan redan nu berätta att detta inte är någon film som kommer att gå till filmhistorien och det är ganska osanolikt att du som läser dessa rader någonsin kommer att se filmen. Den är helt enkelt inte så bra och gårdagens visning är troligtvis den sista som ges på svensk mark. Men det Kill Gil vol.1 är ändå en mycket intressant film, trots sina brister, Och det faktum att få kommer att se filmen gör att jag kan berätta ganska mycket utav filmens handling utan att någon kommer känna sig snuvad på karamellen.

Gil Rossellini är en man i som verkar vara sympatisk och det går inte att ta miste på att han har både humor och självdistans. Han är son till den store filmaren Roberto Rossellini. Roberto tillhör förgrundsfigurerna inom den italienska neo-realismen. Tillsammans med namn som De Sica och Visconti producerades filmer i under tidig efterkrigstid (-45 och framåt) i Italien som var gjorda utanför studiomiljö. Med andra ord tog man med sig kameran ut på gatorna för att filma hur människor verkligen hade det. Ofta med amatörskådespelare i rollbesättningen. Allt för att filmerna skulle genomsyras av äkthet och realism. Känns konceptet igen? Jo, liknande resonemang om hur man skapar riktig film, verklig film, går igen under 50-talets franska filmvåg och självklart är det härifrån som våra danska vänner hämtar sin inspiration till dogma-manifestet under 1990-talet. Roberto Rossellinis mest omskrivan verk är Rom Öppen Stad. Sedemera gifte sig Roberto med Ingrid Bergman. Gil är med andra ord uppvuxen i en väletablerad familj som har både ekoniska resurser och vänner i samhällets topp.

Med detta som bakgrun berättar Gil Rossellini om sitt liv och framför allt då om vad som har hänt under det senaste året, i sin film Kill Gil Vol.1. När Gil var ung var det tänkt att han skulle bli ingenjör. Helst för Ferrari. Det tyckte i alla fall pappa Roberto var en bra idé. Det blev inte så. Istället skickas Gil till USA och studier som skall leda till jobb inom rymdindustrin. Det blev inte så heller. Gil börjar lira gitarr under 1970-talet och har långt hår. Turnerar mest runt i landet och rockar, utan en tanke på studier. I början av 1980-talet börjar han närma sig filmidustrin. I huvudsak med hjälp ifrån Martin Scorsese, som vid tillfället var gift med Gils syrra Isabella Rossellini. Gil är med och producerar ett gäng filmer, som inte verkar hålla allt för hög kvalitet. Något som till och med Gil villigt erkänner. Han berättar öppet om att han aldrig kommer att kunna mäta sig med sin fars kapacitet inom filmskapandet. Men slutligen i början på 00-talet producerar Gil Rossellini en dokumentärfilm, som får gehör. Puteri Gunung Ledang. Filmen får bra recention och uppmärksammas på Venidigs filmfestival. Äntligen är Gil i händelsenas centrum, helt och hållet på grund av sin egen prestation, inte sin faders. I bilderna från Venedig framstår Gil som en playboy. En stjärna, framgångsrik och omgiven av vackra kvinnor. Solglasögon och båtar. Men snart skall allt vända.

Gil skall åka till Filmfestivalen i Stockholm och presentera sin dokumentär film. Det är hösten 2004. På planet till Stockholm börjar han känna sig dålig. Väl framme blir läget ännu sämre. Hans medresenär bestämmer sig för att kontakta läkare. Allt går sedan snabbt. Transport till Karolinska, operation och sedan väntar 3 veckor i koma. Operation följer på operation. Gil har drabbats av en bakteriesjukdom, som har satt sig på benen, händerna, ena armen, en hel räcka organ i magen och i ryggraden. Stora, öppna och otäcka sår dyker upp lite var stans på hans kropp. Gil filmar allt. Liggande i sin sjukhus säng dokumenterar han sin situation. Ovetandes om huruvida han kommer att överleva, eller inte. Ibland tar han hjälp av en ung svensk filmstudent som filmar operationer och ibland får någon sjuksköterska eller tillfällig besökare hålla i kameran. Gil blir kvar på Karolinska till mitten av februari. Då har hans tillstånd stabiliserats så pass att han kan förflyttas till en specialklinik i Schweiz. Där väntar den tunga vägen tillbaka. Vi får följa Gil från första gången som han kan sitta upp tills dess att han slutligen blir utskriven och får åka hem till sitt kära Rom. Vägen dit är lång. Trots att Gils livsgnista och humor gång på gång lyser igenom i filmen drabbas han under perioder av depressioner. Gil är dock en kämpe. Händerna kan han återigen börja använda efter mycket träning. Den slutliga triumfen är när han återigen kan börja spela gitarr. Han lär sig köra bil igen, fastän hans ben är obrukbara. Han kommer att vara rullstolsbunden under resten av sitt liv. Han kämpar hårt lära sig bemästra rullstolens egenskaper. Men slutligen får han då lämna kliniken och resa hem. Han anländer igen till Italien i juli 2005. Nio månader efter det att han lämnade hemlandet. Det första han gör är att beställa stekta ägg till frukost. Något som han inte fått under hela sin sjukhusvistelse. Den långa resan är över. Nu väntar en tuff återanpassning till vardagen, med allt vad det innebär. Filmen slutar med ett varm mottagande i Rom. Gil har överlevt, men alla är medvetna om att allt hängde på några avgörande beslut i Stockholm för nio månader sedan.

Kill Gil vol 1. är i mångt och mycket en traditionell berättelse om någon som lyckas övervinna en svår sjukdom. En berättelse som vi har sett förut och troligtvis även kommer att se igen. Men det finns vissa beståndsdelar i filmen som ändå gör Kil Gil... till något lite extra. Framför allt är det Gils tilltag att skildra och lämna ut sig själv under denna period. Med sin DV-kamera går han i sin fars fotspår och skapar neo-realism alá 00-tal. Allt är på riktigt och det är tidens nya teknik som gör skildringen möjlig. Precis som lättare kameror var en grundförutsättningarna för att möjliggöra neo-realismen i Italien på 1940-talet. Gils humor och livsgnista är ytterliggare något som bidrar till filmens behållning. Titeln vittnar om självironi och musiken i filmen bidrar till att åskådaren förstår att det är en kille med självdistans vi ser. Under framgångsdagarna i Venedig hör vi temat från Bond-filmerna, när Gil filmar sina stora sår som lyser rosa över hela hans kropp ackompanjeras det till tonerna från Rosa Pantern-filmerna, när han för första gången försöker kravlla sig upp i en säng dånar ledmotivet ur Mission Impossible ur högtalarna. Filmen Kill Gil vol 1. kommer jag nog snart att ha glömt, men personen Gil Rossellini kommer finnas med mig en lång tid framöver.

Hur är det med Gil just nu? Ja, just idag tisdagen den 22 november 2005 opereras han igen i Schweiz.

Teve: Hej till Hela Sverige

2005-11-04T15:16:00.000+01:00

Förra söndagen sändes dokumentärfilmen Hej till Hela Sverige på SVT. Detta är en något försenad text om filmen, men det blir inte alltid som man tänkt sig i tillvaron. Ibland hoppas man få en text skriven, ibland hoppas man på bättre ekonomi, ibland hoppas man på en kopp kaffe och ibland får man hopp om kärlek. Men, som sagt, det blir inte alltid som man hoppas. Ouppfyllda önskningar är också ett centralt tema i Katarina Johansson och Ulrika Widmarks film Hej till Hela Sverige.

Tidigare filmer av Johansson och Widmark har bland annat handlat om utsatta barn och vittnesmål från andra världskrigets koncentrationsläger. Det finns sålunda ett socialt patos som är genomgående i deras produktion. Så även denna gång. Dom tar dokumentär filmen och människorna dom möter på allvar. Det är om människor och om deras livsöden som det är viktigt att berätta. I Johansson och Widmarks filmer är de medverkande alltid viktigare än filmarna själva. Aldrig syns filmarna i bild och sällan får vi höra deras röster. Berättelsen i centrum. Detta är något ganska ovanligt inom dokumentärfilmsgenren numera. Sedan tidigt 1990-tal faller allt för många dokumentärfilmare för frestelsen att själva ta för sig av utrymmet i sina filmproduktioner. Se exempelvis Michel Moore, som omöjligen kan berätta en historia utan att själv ställa sig framför kameran och stjäla halva föreställningen. Till och med Stefan Jarl kunde inte fullfölja sin Mods-trilogi utan att själv ta plats framför kameran. Detta skedde i den trilogins avslutande filmen Det Sociala Arvet (1993). Och mönstret går numera igen allt för många gånger.

Hej till Hela Sverige kretsar kring familjen Pacolli och familjens 15-åriga dotter Qendresa. 1999 var 1 miljon kosovoalbaner på flykt. Några av dem sökte sig till Sverige för en tryggare och bättre framtid. Familjen Pacolli tillhörde denna skaran, som ansåg att deras barn inte skulle behöva bevittna krig eller ligga sömnlösa om nätterna ackompanjerande av granatljud. Sverige lät 7000 kosovoalbaner stanna på tillfälligt uppehållstillstånd. Tyvärr tillhörde familjen Pacolli inte dom som fick stanna permanent. Så efter att ha levt två år i Sverige och barnen hade gått i skola och lärt sig svenska fick de besked om avvisning. Familjen gick då under jorden och levde gömda i ytterliggare två och ett halvt år i hopp om att utvisningsbeslutet skulle ändras. Slutligen verkställde svenska myndigheter beslutet och familjen blev skickade tillbaka till Kosovo och Pristina.

I Hej till Hela Sverige får vi följa familjens nya tillvaro i Pristina. Hur det gick, hur dom har det och kampen för en dräglig tillvaro i det nygamla landet. Och det är tyvärr ingen skön tillvaro som vi får bevittna. Familjen lever i en lånad lägenhet med minimalt utrymme. Ekonomin är om möjligt ännu mindre än lägenheten. Familjen längtar tillbaka till Sverige och knäckebröd samtidigt som barnen sjunger "snickerboa". Men framför allt vill föräldrarna tillbaka till Sverige för att barnen skall få kunna sova tryggt på nätterna, kunna äta ordentligt på dagarna och att deras barn skall få en chans till en bra start på livet. Varken mamman eller pappan har kunnat få något jobb i Pristina. Qendresa som var duktig i den svenska skolan är nu hopplöst efter och kämpar hårt för att inte bli underkänd i flera ämnen. Hemspråket har till stora delar försvunnit under perioden i Sverige vilket självfallet blir problematiskt såväl i skolan som socialt. Rotlösheten och längtan tillbaka till Sverige gör sig påmind på många plan. Detsamma gäller hennes äldre bror Borim, som har det ännu svårare att acklimatisera sig i det nygamla landet. Situationen blir heller inte bättre av att skolväsendet verkar ha liten förståelse för familjens problematik. Borims oro över tillvaron har som för många andra fått konsekvenser för den allmänna hälsan. Han lider av kronisk magkatarr och tvingas äta allt för starka mediciner. Den yngre brodern Lirim är den av barnen som är mest märkt av kriget. De hemskheter som han har bevittnat i tidig ålder har satt djupa spår. Och fastän han enbart figurerar bitvis i filmen är det uppenbart att Lirim behöver både hjälp och vård.

När man bor och lever i Sverige är det lätt att man får uppfattningen om att vi svenskar är fina människor. Vi tittar på bröstcancergalan och vi skänker pengar till tsunamins offer och ibland skriver vi under en protestlista för sänkt bensinskatt. Men Hej till Hela Sverige visar upp en annan bild av Sverige. Ett Sverige där solidariteten är ytterst begränsad och medmänskligheten endast sträcker sig till det som får medial uppmärksamhet. Hej till Hela Sverige är en lika bra som viktig dokumentärfilm. Om du inte hade möjlighet att se den när den gick på teve, så är det inte för sent. Du kan fortfarande se den över nätet här. Gör det ikväll istället för att utnyttja din medborgerliga rättighet att rösta i Idol

Teater: De Sammansvurna

2005-10-24T20:57:00.000+02:00

I tisdags var det återigen dags för teater. Denna gång i den lilla stadens konserthus, som är ett typiskt 1990-talsbygge. När det ståtliga huset skulle invägas skulle det ske med lite ungdomlig prägel, hade några politiker och kulturtjänstemän tänkt sig. Därför kom Pontus och Amerikanarna dit och spelade.... Tja, med en sådan sjudundrande invigning kunde det nog bara sluta på ett sätt. Det var ett dyrt hus att bygga och ingen ville se Pontus och Amerikanarna och andra felsatsningar. Det ledde till ekonomiska problem och slutligen konken. Men likt andra 90-tals byggen finansierades det hela av banker som sedermera gick till Bankakuten och kvitterade ut ersättning i form av skattemedel. Fast numera står huset stadigt. Man har hittat sin publik och evenemangen duggar tätt i stadens konserthus. Nåväl, det var inte det som denna text skulle handla om.

De Sammansvurna: Teater av Thomas Bernhard
Plats: Växjö Konserthus
Kulturklädsel: Brun sammetskostym

Thomas Bernhards pjäs De Sammansvurna är från 1979 och har nu nått Sverige via Riksteatern och en översättning av Bodil Malmsten . Och likt senare års tysk kultur är det en uppgörelse med nazitiden och Andra Världskrigets konsekvenser. Det är lätt att sätta in pjäsen i väv av kulturyttringar som exempelvis, Högläsaren av Bernhard Schlink, Wolfgang Beckers film Good Bye Lenin och Undergången- Hitler och Tredje Rikets Fall.

De Sammansvurna är en föreställning som är förlagd till 1970-tal. I en lägenhet bor och lever tre syskon, som är i en ungefärlig ålder mellan 55-65. Deras föräldrar är döda och de har tillbringat hela sitt liv tillsammans i denna lägenhet. Den yngsta systern är förlamad och sitter i rullstol. En gång i tiden var hon familjens rebell och svarta får genom att sympatisera med socialismen/kommunismen. Mellansystern ägnar dagarna åt att ta hand om hushållet, sin yngre syster och den äldre brodern. Hon är självuppoffrande, men också mycket självömkande och har själv tagit på sig rollen som familjens martyr. Av egoistiska skäl och för att berättiga sin existens gör hon sig oumbärlig genom att sköta alla hemmets sysslor. Den äldre brodern, som snart skall pensioneras, är hovrättspresident. Självgod, pösig och med en självklar åsikt om att han både vet bäst och är bäst.

Den dag som åskådaren får bevittna är Himmlers födelsedag. Detta skall syskonen fira på sedvanligt maner. Fin middag, brodern i nazi-uniform, bilder och minnen från förr, en hel del alkohol och slutligen brukar brodern och den äldre systern gå till sängs med varandra.

Skådespelarensemblen, som består av Börje Ahlstedt, Margaretha Byström och Irene Lindh, gör ett utmärkt jobb. Och visst är pjäsen välskriven. Det finns dock problem med föreställning. Eftersom de tre karaktärerna utan vidare skulle kunna diagnostiseras med någon psykisk sjukdom och deras öde trots allt är ganska udda, känner man ingen större identifikation med det som händer på scenen. Det blir istället ett välspelat historiskt dokument som vädjar till vår intellektuella förmåga att sätta in pjäsen i ett sammanhang. Tyskland och Europas 1900-tals historia är viktig att hålla i minnet och man kan berätta om den ur obegränsat många vinklar. Allt för att göra det obegripliga lite mer begripligt. Så även om jag tycker att riksteaterns uppsättning av De Sammansvurna är bra, men kan jag inte bortse ifrån att den blir lite för lätt att distansera sig ifrån. Detta beroende på att de tre syskonens mentala hälsa överskuggar deras mer allmänmänskliga drag.

P.S. Om du inte har vill eller har möjlighet till att se De Sammansvurna föreslår jag att du läser Bernhard Schlinks Högläsaren istället. D.S.

Teater: Fröken Julie

2005-10-19T23:15:00.000+02:00

I måndags var det andra dagen i Håkan och Petters (egna lilla) kulturfestival. Efter den underbara filmen Brunnen var det dags att bege sig till Växjö Teater, som har anor ifrån mitten av 1800-talet. En fin gammal byggnad helt enkelt. Teater på riktigt. Parkett och etager. Små loger längst fram ovanför scenen, där numera oftast någon tekniker huserar. Logerna skulle vara ett perfekt tillhåll för dom där två gamla sura gubbarna, som brukade figurera i Mupparna. När jag sitter där på parkett och tittar på interiören, tycker jag att den påminner en hel del om den teater som man kan se i rockoperan Tommy. Ni vet, när Elton John spelar Pinball Wizard iförd gigantiska platådojor och spelar piano på ett flipper spel. Sedermera tillverkades det ett flipperspel med Tommy som tema. I en svunnen tid var jag grym på just det flipperspelet. Men det är länge sedan nu. I en svunnen tid. Det är lätt att tankarna skenar iväg, när man sitter i en teatersalong och väntar på att föreställningen skall börja. Jag önskar att jag besökte teatern oftare.

Fröken Julie: Teater av August Strindberg
Plats: Växjö Teater
Kulturklädsel: Brun kofta, modell bibliotekarie/tyska lärare

Det är nog svårt att skriva något om denna pjäs som inte redan är skrivet. Just nu är väl den mest omtalade uppsättningen den som spelas på Dramatens Lilla Scen med Maria Bonnevie och Mikael Persbrandt. Men enligt det lilla programblad, som jag har i min hand, framkommer det att Fröken Julie spelas på inte mindre än sju scener runt om i landet under hösten. Det om något borde vittna om pjäsens popularitet och tidlöshet. Den uppsättning som jag ser är producerad av David Ringqvist och Klara Stiener. Ensemblen består av Moa Gammel (Julie), Emil Jonsson (Jean) Hanna Fred Ekman (Kristin) och Nina Vieweg (Flickan). Viewegs rollfigur kommer in mellan olika scener och via dans anspelas och förstärkes stämningar och känslor i föreställningen. Det fungerar bra. Framför allt för mig som inte tillhör de vanaste av teaterbesökare, blir det en skön stund för eftertanke och reflektion. Övriga ensemblen gör också en stabil insats, men det är kanske Emil Jonsson som sticker ut lite extra. Första akten är bra, men saknar lyft. I andra akten ökar dramatiken och intensiteten. Det blir föreställningens räddning. Någon uppfattning om huruvida denna uppsättning Fröken Julie är bättre eller sämre än andra har jag tyvärr ingen uppfattning om. Jag konstaterar bara att det är underbart att vara tillbaka i en teatersalong och uppleva ett skådespeleri på plats och framför allt komma ifrån både dator och teve för en kväll. Som tur är redan även morgondagendag vigd åt teaterbesök. I tisdags kväll var jag och såg Riksteaterns uppsättning av De Sammansvurna. Om den föreställningen kommer det en text inom kort. Kulturveckan går vidare...

Film: Brunnen

2005-10-16T22:55:00.000+02:00

Ibland får man en stark längtan efter att dra igång någon form av projekt, bara för att förgylla tillvaron. Ibland är det något stort och ibland är det något litet. Dagens infall var att, tillsammans med Håkan, starta en egen liten kulturfestival. Under kommande vecka skall vi under parollen Håkan och Petters (egna lilla) kulturfestival kasta oss ut i småstadens kulturutbud. Schemat ser ut enligt följande. Idag söndag blev det besök på Palladium för att se filmen Brunnen, imorgon blir det Växjö Teater och en uppsättning av Strindbergs Fröken Julie, tisdag kväll är vigt åt besök på Konserthuset och Riksteaterns uppsättning av De Sammansvurna med bland annat Börje Ahlstedt och avslutning sker på torsdag med en Paris konsert på Kafé de Luxe.

Här följer en rapport från första evenemanget i Håkan och Petters (egna lilla) kulturfestival:

Brunnen: Film av Kristian Petri.
Plats: Palladium.
Kulturklädsel: Stor stickad tröja och gammal knarrig skinnjacka.

För några år sedan såg jag Kristian Petris Atlanten. En film som jag blev helt fast i och var tvungen att se om ett flertal gånger. Atlanten skildrar en resa genom Atlanten från norr till söder. Med ett fantastiskt foto och Max von Sydows trygga berättarröst skapades det filmpoesi av sällan skådat slag. Därefter har jag sett Tokyo Noise. En film som hade sina höjdpunkter, men som inte riktigt nådde upp till samma nivå som Atlanten.

Idag var det då dags för att se Petris senaste alster Brunnen. Filmen är en resa genom Spanien, där Petri försöker finna spår av Orson Wells många och långa besök i landet. Framför allt vill Petri försöka lösa mysteriet med varför kvarlevorna efter Wells återfinns i en brunn i trädgården hos en av Spaniens genom tiderna störste tjurfäktare.

Redan från början kan jag slå fast att Brunnen är en skön film. Foto är vackert och jag är beredd att hålla med Johan Croneman om att Jan Röed förtjänar en guldbagge för bästa foto. Kristian Petri har denna gång själv tagit på sig uppgiften att vara berättarröst. Det funkar bra, men Petris röst kan naturligtvis inte mäta sig med von Sydows i Atlanten. Berättelsen i Brunnen är på känt Petri maner poetisk och mångdimensionell. Ofta konnoteras det till Wells olika verk och kanske då framför allt Citizen Kane. Brunnen glider sakta och behagligt fram genom att vykortsliknande foton varvas med intervjuer av människor som har varit i kontakt med Wells under hans livstid. Petri visar också Wells egna dokumentation av sin tid i Spanien mellan åren 1954 till 1969. Mycket av denna dokumentation består i filmer från när Wells filmar landskap och byar inifrån sin bil. Wells sätt att dokumentera Spanien blir också Petris sätt att dokumentera sin resa. Flertalet gånger återkommer scener där man filmar det spanska landskapet inifrån en bil till tonerna av smäktande jazzmusik eller någon av Petris filosofiska utläggningar. Petris filosoferande, om konsten och berömda konstnärers dragning till tjurfäktning, eller om fascinationen för hotell och hotellvistelser, och om den ständigt återkommande frågan om Wells likt sin karaktär Charles Foster Kane avslöjade sin innersta personlighet på sin dödsbädd, är partier i filmen som dröjer sig kvar hos åskådaren. Petri har ett alldeles eget filmberättande, som skapas genom en väv av bilder och funderingar. Det stillsamma och finstämda berättandet gör att åskådaren får möjlighet att utveckla sina egna tankar och bilder kring de teman som Petri förmedlar och det är något som jag uppskattar mycket. Brunnen är den mest sevärda svenska filmen sedan Carl Johan de Geers Med Kameran som Tröst (del 2).

Efter denna flygande start på Håkan och Petters (egna lilla) kulturfestival är det imorgon dags att gripa sig an Strindbergs Fröken Julie.

Musik: Junip

2005-10-15T17:44:00.000+02:00

Just nu pågår den skönaste av höstar och jag vill aldrig att den skall ta slut. Min lilla stad tillhör tillsammans med Borås den regnigaste staden i landet. Men inte år 2005. I höst skiner solen, min far har blivit friskförklarad från cancer, Östers IF är tillbaka i allsvenskan och min omgivning är fylld av människor som jag beundrar och tycker om. Höstlöven är guldgula och ligger spridda i organiserad oreda på promenadstigarna. Det är lätt att man kommer att tänka på den där scenen i When Harry Met Sally, när Billy Crystal och Meg Ryan går runt och sparkar på löv i Central Park. Det är inte ofta jag erkänner det, men det är en film som jag såg tre gånger på bio. Jag får skylla på att jag var ung och nyinflyttad till Stockholm. Idag är When Harry Met Sally knappast en film som finns med på min topplista, men just då var den filmen balsam för en 18-årings ensamma hjärta.

Mitt i denna höst var det i torsdagskväll åter dags att kliva ner i Kafe de luxe trivsamma källare. Denna gången i sällskap med bland annat Svarta Hatten, som är den skönaste av snubbar. I somras åkte Svarta Hatten med i den gamla Golfen ner till Kristianstad för att se Öster Dam vinna mot Kristianstad/Wä med 1-0 och som tack för gammal vänskap bjöd Hatten på friplåtar till torsdagens spelning med Junip.

Poptrion Junip består av, den inte helt obekante José Gonzáles, samt Tobias Winterkorn på keyboard och Elias Araya på trummor. Och visst märks det att Gonzáles är med och sätter sin prägel på Junips musik. Det är lågmält, sparsmakat och finstämt. Med låtar som Distraction, Use Black och Ghost of Tom Joads skapas kvalitetspop, som är närbesläktad med den musik som José Gonzáles spelar som soloartist, men Junips framtoning är något lite mer rockig malande. Det är en ljudbild som är som gjord för en småkall höstdag i oktober. Dock infinner sig en känsla av att något saknas. Något som är svårt att sätta fingret på vad det är. Kanske är det mer utmejslade låtar, kanske är det ännu lite mer mangel och malande. Det finns helt enkelt i Junips fall risk för att dessa duktiga musiker spelar allt för fint och bra. En skönhetsfläck här och där hade kunnat lyfta musiken ytterliggare en nivå. Torsdagskvällens spelning är dock ingalunda en besvikelse. Junip är en habil poptrio och deras musik fungerar utmärkt som soundtrack till hösten 2005, som jag aldrig vill skall ta slut.

Jag: Förkyld

2005-10-03T20:30:00.000+02:00

Åh, det är stentrist att vara förkyld. Vilket är något som jag kan konstatera efter att ha haft någon suspekt variant av höstinfluensa i en och en halv vecka nu. Det som är ännu tristare är att jag fortfarande inte har lyckats bli frisk. Därför har det inte blivit så mycket skrivet på den här bloggen den senaste tiden. Orkar inte kolla på film och knappast teve heller med någon större entusiasm. Har dock hunnit läsa lite, om än ganska minimalt. Är alldeles för uttråkad för att orka skriva. Te och honung sköljs ner med REM "Electrolite" och "I Wanted to Be Wrong". Förhoppningsvis ger förkylning med sig senare i veckan, så att jag kan knåpa ihop en lite mer meningsfull text än den du just har läst. Till dess: hej svejs

Bok: Educating Rita

2005-09-25T22:10:00.000+02:00

Hamnade i ett samtal om universitetsvärlden för en tid sedan. Vi kanske borde ha talat om någonting annat, men för stunden var det ett lagom ofarligt samtalsämne och för all del intressant. Vi hade båda delade känslor inför inträdet i den akademiska världen. Visst var en del undervisningstillfällen lärorika och visst förekom det intressant litteratur, men nog hade man hoppats på att det skulle finnas ett rikare utbud av studenter som ville diskutera och utbyta åsikter. Nivån på engagemang är ju närmast obefintlig, så länge det inte handlar om att planera nästa spritfest. Nåväl, det hela sluta det med att jag fick låna hem Educating Rita av Willy Russell och en återhållsam förhoppning om att vi skulle ses igen.

Educating Rita (Timmarna med Rita) är en pjäs, som också har spelats in som film. Då med Michael Caine och Julie Walters i huvudrollerna och det lär vara en av Hoa-Hoa Dahlgrens favoritfilmer. Själv har jag varken sett filmen eller teaterföreställningen. Inte ens hört talas om boken, vilket jag kanske borde ha gjort. Men för er som inte känner till historien kan berättas att handlingen utspelar sig under sent 1970-tal och kretsar kring två personer. Dels Rita som är en 26-årig damfrisörska, kommer ifrån arbetarklassbakgrund och har en ganska låg grad av allmänbildning. Ägnar sig mest åt att läsa Harlekin-litteratur etc. Nu har hon bestämt sig för att göra förändringar i sitt liv och har därför sökt in till universitetet där hon får undervisning av den luggslitne litteratur läraren Frank. Frank är åldrande och minst sagt trött på sitt arbete. Livsgnistan är närmast obefintlig och det krävs en hel del whiskey för att genomlida dagarna. Vi får följa de båda under tiden deras vänskap utvecklas, samtidigt som Rita fascineras och formas av den akademiska världen. Frank har ambivalenta känslor inför Ritas transformation. Han uppmuntrar henne till att ta del av den klassiska litteraturen, samtidigt som han bävar inför det faktum att Rita enbart är på väg att byta ut sitt invanda tankemönster präglat av sin arbetarklass bakgrund mot det nya tankesättet som präglas av akademin. Social påverkan är ett dilemma även för den som förespråkar fritt tänkande.

Educating Rita diskuterar samma problematik som tidigare har visats upp i Pygmalion och My Fair Lady. Problematiken är med andra ord inte särdeles ny, men kanske minst lika angelägen som tidigare. Inte minst med tanke på den enorma expansion som många landsorts universitet har genomgått under de senaste åren. Rekrytering av nya studenter och expansion av platser och kurser ställer oundvikligen frågan om hur kvaliteten i utbildningen kan bibehållas. Missförstå mig inte. Jag är helt för en utbyggnad av universitetssfären och ser med glädje att tidigare underrepresenterade samhällsgrupper numera har större möjlighet till vidareutbildning. Det är dock viktigt att de som genom går en utbildning bibehåller sitt kritiska tänkande och använder sina nyvunna kunskaper till att ifråga sätta samtidsfenomen i samhället. Om universitetsutbildning enbart syftar till att stöpa om en svarvare till telefonsäljare så är inte mycket vunnet.

Educating Rita lyckas ganska träffsäkert beskriva fenomenet. Jag är uppvuxen i ett typiskt arbetarklass hem (farsan lastbilschaufför och morsan jobbar i skolbespisning) där litteratur och kultur är i princip frånvarande begrepp. Den enda kulturella aktivitet som föregick under min barndom var när vi en gång om året packade in familjen i en bil och körde till Eriksdalsteatern i Helsingborg för att kolla på när Nils Poppe spelade fars. Hur jag ändå ganska tidigt blev intresserad av böcker, film och andra konstformer vet jag inte riktigt. Trots att jag ställer mig frågan ganska ofta. Dock är jag emellanåt ett typiskt exempel på en Rita. Den som i likhet med mig kommer ifrån ett "lågkulturellt" sammanhang blir oftast den som med sina nyvunna kunskaper starkast ansluter sig till dom "högkulturella" värderingar. Vi har ännu nått den position inom den kulturella diskursen så att vi kan fritt leka med konventionerna. Vi kan allt för ofta vara alldeles för angelägna om att bryta med vår tidigare kulturella referenser, istället för att ifrågasätta den borgerliga smaken med samma granskande öga som vi ifrågasätter arbetarklassens kulturyttringar. Lasse Åberg utryckte det hela så här en gång
- Att komma ifrån arbetarklass innebär att man har taskig smak, taskigt självförtroende, men ganska mycket sunt förnuft.

Dom två första påståendena belyser ganska väl varför sådana som Rita och jag ibland allt för okritiskt faller in i samma spår som de som har makten att definiera bra och dålig kultur.

Musik: The Tough Alliance

2005-09-18T21:46:00.000+02:00

I denna blogg brukar det mest handla om film och teve, men ibland snubblar man över överraskande skojiga saker som man måste skriva om. Det här är ett sådant tillfälle och eftersom allt kan bli en text, så kommer dagens inlägg att handla om The Tough Alliance, som i torsdags besökte min lilla stad.

Tillsammans med min gode vän Håkan hoppade jag ner i Kafé de Luxes källare för att dricka någon pilsner, snacka lite taktik och förhoppningsvis få höra lite ren och skär pop. Utbudet av den sist nämnda varan är tämligen sparsmakat i den lilla staden. På allt för många ställen regerar Alcazar och deras RIX Fm-bekanta. Om oturen är framme kan man fortfarande få höra Opus med Life is life på ställen där invånarna köar mer än 30 minuter för att komma in. Inte ens på universitetets studentpubar är musiklivet särskilt spännande. Så Kafé de Luxe och den nystartade Club Judy är ett välkommet andningshål.

Källaren är från början fylld med all den där musiken som jag så länge saknat. Inte sedan jag besökte KB i Malmö i våras har jag upplevt den där varma känslan, som man får när DJ:n varannan gång spelar ens favorit låt och varannan gång spelar en potentiell favorit som man dittills inte har känt till. Efter någon timme är det dags för The Tough Alliance att äntra scenen. Upp på scen hoppar två glada ynglingar, vid namn Eric och Henning, men av detta ser man dock ingenting. Ty hela scenen och större delen av lokalen är fylld med rök. När röken har skingrats ser man fortfarande inte så mycket, för den lilla källarlokalen är helt mörk. Den förinspelade tapen med Tough Alliance musik hörs dock klart och tydligt. Och det låter skönt!

Till ljudet av deras förinspelade tape har sedan Tough Alliance party på scen. De dansar och dricker bärs och är samtidigt fullkomligt medvetna om att de är huvudpersonerna på festen. Utan att för den sakens skull bry sig det minsta om att försöka skapa en illusion av att man framför någon musik live. Verken instrumentellt eller vokalistiskt. Tough Alliance har inte ens brytt sig om att släpa upp någon gammal synth upp på scen. Publiken är snabba att haka på partyt och snart är scenen full av dansande människor till ljudet av Holiday, My Hood och Koka Kola Veins. Och själv kan jag inte annat än att skratta. Åt hela situationen och åt den smittande musiken.

Frågan är om man överhuvud taget kan se det hela som en spelning. Ja, varför inte. Ulf Lundells breda definition av vad en spelning kan var är ju numera välbekant för de flesta. Konstnärer som Roy Lichtenstein och Andy Warhol ifråga satte en gång i tiden gränsdragningen mellan konsten och den kommersiella bilden och på samma sätt skulle man kunna tolka Tough Alliance konsert som ett ifråga sättande av konsertbegreppet. Duon fungerar också som en utmärkt kommentar till vår samtid där det mesta handlar om illusion och konsumtion. Reklamen som ständigt översköljer oss ger löften som inte uppfylls när vi väl har gått ut och konsumerat produkten, vilket är en vetskap som vi har men ändå accepterar. Likaså odlar vi inte längre våra personligheter med hjälp av erfarenheter, utan istället antar vi en livsstil. En livsstil som i huvudsak baseras på vad vi konsumerar. Vilka kläder vi köper, vilken tevekanal vi tittar på, vilken bil vi kör omkring med och vilken musik vi konsumerar. Vi är det vi konsumerar, är ett signum för vår samtid.

Accepterar man denna beskrivning av verklighet (vilket jag tror Tough Alliance omedvetet gör), så är gruppens framträdande inte det minsta en besvikelse. Tvärt om. Tough Alliance lyfter begreppet ännu ett snäpp högre. Man har accepterat villkoren och gör nu det bästa och skojigaste av situationen. Med vetskap om att nästintill allt idag är en fejk, en illusion av något, så tänjer gruppen på gränserna. Var är mest äkta mellan playback, singback, eller röstmaskin som korrigerar när artisten sjunger falskt? Tough Alliance skiter säkert i vilket och kör bara på, utan att försöka övertyga någon om att musiken skapas här och nu. Istället skapas publikkontakt, dans och med en inramning av alkohol, ungdomlig eufori och en och annan tonårsgroupie, så har man skrapat ihop några av de viktigaste beståndsdelarna till popens egen tallriksmodell.

P.s Efter denna något skitnödiga analys av Tough Alliance spelning (jag är inte helt säker på att man skall teoretisera pop allt för mycket, utan snarare lyssna och känna) meddelar jag med glädje att DJ:n körde Primal Screams Swastika Eyes. Kanske orkar jag med ännu en höst i min lilla stad D.s

Teve: Grattis Världen

2005-09-13T19:15:00.000+02:00

Jag hade en gång en lärare i filmvetenskap som drev tesen att filmmusikaler och porrfilm hade samma dramaturgi. I musikalen kan man berätta i princip vad som helst, bara det enkelt att förstå och leder fram till att man när som helst kan bryta berättelsen för att sjunga en sång. Musiken och sången är överordnad berättelsen och är det starkaste verktyget för att fånga åskådarens intresse. Inom porrfilmen gäller samma dramaturgi, men skillnaden att sången är utbytt mot annan verksamhet.

I söndags hade Kanal 5 premiär för en av höstens underhållningsprogram. Nämligen Filip Hammar och Fredrik Wikingssons reseprogram Grattis Världen. Konceptet är att de två männen åker runt i världen och försöker hitta på tokiga saker samtidigt som detta dokumenteras av ett kamerateam. I en av deras tidigare serier åkte de till Hollywood och hängde med udda kändisar. En serie som varvade både högt och lågt. Stundtals brilliant och stundtals bara trist och intetsägande. I Hammar och Wikingssons bästa stunder anar man både mediekritik och ifrågasättande av kändisideal, men dessvärre återfaller de båda allt som oftast till en tidig pubertets ålder där det mesta handlar om sprit- och drogromatik, skämt om kiss och bajs, varvat med fascination för sex- och porrindustrin.

Med viss förväntan slog jag mig ner i tevefåtöljen under söndagskvällen för att se vad de båda herrarna hade hittat på denna gång. Tyvärr besannades mina farhågor allt för tidigt. Redan efter en minut får vi se Hammar stå och spy efter ett närgånget besök av ett dike. Efter nio minuter roar de båda sig kungligt, genom att kasta bajs på varandra. Jag börjar ana att Hammar och Wikingsson kommer att ägna sig mer åt de förpubertala än åt ifrågasättande av samtidsideal. Det är synd.

I detta avsnitt besöker Grattis Världen Nya Zeeland och Queens Town. Man träffar på en man ute i bushen, som är vänlig och verkar intressant. Teamet följer med mannen hem och någon form av intervju börjar ta form. Tyvärr är det enda som framkommer av intervjun att mannen är tidigare alkoholist och jobbar som kotknackare. Han bor i ett mycket vackert hus, men allra vackrast är nog ändå inomhusstatyn av en naken man. I varje fall om man frågar de båda programledarna, som är djupt imponerade av statyns centrala delar.

Resan rullar vidare och efter diverse turer träffar man ännu en man. En man som presenteras som en guru inom äventyrssport och som ständigt är på jakt efter adrenalin kickar. Programledarnas frågor till denna man handlar i huvudsak om han har någon flickvän och hur länge sedan det var som han hade sex. Sedan skyndar teamet vidare. Något utrymme för de medverkande personerna att verkligen berätta något intressant ges inte. Och det är detta som blir premiärprogrammets dilemma. Man har inget att berätta och dom personerna som har något att berätta får inte tillfälle till det.

Det är då jag börjar tänka på min gamle lärares tes om musikaler och porrfilm. Grattis Världen är uppbyggt på samma sätt. Handlingen är så tunn, så att man när som helst kan avbryta programmet med scener där Hammar och Wikingsson testar något äventyr. Man får se dom hoppa gummisnodd ned för ett stup, cykla fort ner för en backe, flyga enmans flygplan som sitter fast i ett snöre, samt åka liten båt jätte fort i smalt vattendrag. Äventyren är kanske spännande att utföra på plats, men att se någon på teve som hoppar gummisnodd är mikroskopiskt lite underhållning.

Grattis Världen berättar faktiskt ingenting. Ett collage av bilder, varvat med ytliga personlighetsporträtt staplas på varandra. Där emellan utför Hammar och Wikingsson sina äventyr. Det hela blir därför lika ointressant som hos deras dramaturgiska genre vänner. Sist men inte minst avslutas programmet med att programledarparet sjunger en liten trudilutt om att supa borta är bra, men att supa hemma är ändå alltid bäst. Jag stänger av teveprogrammet med en gäspning.

TV: Veteran-TV

2005-09-05T22:11:00.000+02:00

Söndag kväll framför teven är en skön tid. Det händer titt som tätt att jag tänker tillbaka på min barndoms söndagskvällar. I slutet av 70-talet var det Lödder på söndagens bästa sändningstid och några år senare var det Cosby som stod för trivselfaktorn i folkhemmet. Morsan kokade the och gjorde varma mackor lagom till programstart. Det var innan Medelhavsinspirerade tevekockar hade gjort entré i rutan, så på mackorna låg det konserverade päronhalvor och skinka. Aldrig har varma mackor med konserverade päronhalvor smakat så gott som vid dom där söndagskvällarna framför teven.

Allt det där hann jag tänka på när jag blev erbjuden the med smultronsmak strax innan Özz Nûjen och Bobbo Krulls nya program Veteran-TV startade i går kväll. Hade tidigare under dagen hastigt läst en artikel om programmet. Nûjen och Krull hade uttalat sig om hur pensionärer osynliggörs i dagens medier. Pensionärer skall inte synas och får inte komma till tals. Dessutom hävdade Nûjen att SVT var dåliga på att producera program för äldre. Café-program har lagts ner och Allsång på Skansen gör allt för att locka till sig unga tittare på de äldres bekostnad. Och nog kan man hålla med om det mesta i denna kritik, även om jag tror att många äldre har hittat till andra program (i andra kanaler) så som Doctor Phil, Extreme House Makeover och Bacholer. Jag får nog ändå säga att det var med en positiv förväntan som jag slog mig ner i tevesoffan med en kopp som doftade av artificiella smultron.

Programmet var producerat i ett förhållandevis snabbt tempo. Inslag vävdes ihop, återkom, varvades med reflekterande klipp och såväl informativa som skojiga inslag visades. Veteran-Tv är ett underhållande program med ett meningsfullt syfte. Man försöker att synliggöra och lyfta upp de äldres situation i dagens samhälle. En god vän kommenterade det hela med att säga "det var lika befriande som ovanligt att se en rynkig person på teve". Allt med programmet var faktiskt frid och fröjd tills eftertexterna började rulla. Visst hade jag redan tidigare gjort reflektionen att programmet var producerat av UR och visst hade jag reflekterat över att Nûjen och Krull hade lyckats marknadsföra programmet väl. Det är ju inte alltid som medieutrymme ges för kommande UR-produktioner.

Problematiken uppstod när jag förstod att Veteran-Tv är en samarbete mellan UR och Mittuniversitetet. Syftet med programmet är i första hand att locka fler unga till att vilja jobba inom äldrevården. Och som ett led i detta vill man locka sökande till Mittuniversitetets (och andra universitets) utbildningar. Det är i och för sig inget uppseende väckande med att UR samarbetar med andra utbildningsenheter, men det finns en problematik med tanke på det format som Veteran-TV har. Programmet är paketerat som ett underhållningsprogram, riktat till yngre om äldre. UR redogör för sitt samarbete, men det är inte uppenbart för tittaren att detta är ett program som syftar till att man skall konsumera en utbildning och påverkas till att ta jobb inom äldreomsorgen. I detta fallet är syftet gott, men hur hade man ställt sig om liknande värvningsprogram hade producerats tillsammans med försvarsmakten? Och vem betalar för att programmet skall sändas? UR, eller Mittuniversitet, eller möjligtvis båda två? Jag är ambivalent inför Veteran-projektet. Man befinner sig i ett gränsland när man producerar program med uttalade PR-ambitioner och förpackar det som underhållningsteve. I min värld stämmer det inte helt överens med SVT:s reklamkampanj om Fri Television. Vad tycker du, min bästa besökare?

Veteran-TV

Film: Agata och Stormen

2005-09-04T16:09:00.000+02:00

Tog den gamla Golfen och körde till Jönköping och dess filmfestival igår. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Dels utgick den film som jag först skulle se och alldeles för tidigt blev jag hungrig och bestämde mig för att köra hem igen. Det blev alltså ingen Kebab Connection denna gången heller (missade den filmen även på Göteborgsfilmfestival, satt väl och käkade mossbricka på någon korvmojj skulle jag tro). Men jag han i varje fall med och se filmen Agata och Stormen under mitt Jönköpings besök. En film som enligt utsago hade gått för utsålt hus tidigare under festivalhelgen. Eftersom filmen var italiensk, så tänkte jag att det blir nog ganska okey.

Ja, själva filmen Agata och Stormen av Silvio Soldini är en komedi som inte går till historien som en av de bästa. Alla filmer man ser är långt ifrån bra och Agata och Stormen kan få slippa undan med att vara 2 timmars medioker, men trivsam film (på grund av att man får lyssna på italienska). Jag måste dock exemplifiera med några lustifikationer som finns med i filmen:

Agata kommer anländer till en öde tågstation i en liten stad. Hoppar in i en taxi och ber chauffören köra henne till ett visst hotell. Taxin startar och kör iväg. För att sedan stanna efter ca 20 meter och säga - Nu är vi framme. Men jag menar, kom igen. Liknande scener har ju funnits sedan inlandsisens tidevarv! Och det är inte bara att skämtet är gammalt och uttjatat, man förstår ganska omedelbart i scenen att det är just det här som skall hända. Någon endaste människa i filmteamet borde väl kunna säga ifrån- Det där kan vi inte ha med. Bara en 10-åring som har suttit i medial-karantän i hela sitt liv tycker att detta är ett kul skämt.

Ett annat exempel är den klassiska förväxling (gånger 2). Agata dejtar en kille och det är på väg att bli ett mer seriöst förhållande. Plötsligt en dag så ser Agata killen med en annan tjej på stan. Killen och tjejen pussas och är glada. Agata drar därför slutsatsen att killen är otrogen. Men, vad händer? Dejt-killen är oskyldig och söker upp sin dubbelgångare och tillsammans konfronterar de Agata för att förklara missförståndet. Är allt förlåtet? Nej, inte riktigt ännu. Men efter några dagar ser Agata dejt-killen på stan. Hon springer fram till honom, ber om förlåtelse och bedyrar sin kärlek. Och nu får ni fritt gissa till vilken person som hon bedyrar sin kärlek? Välj mellan dejt-killen eller hans dubbelgångare...... (funderat klart?)..... Jo, givetvis är det till dubbelgångaren. Va tossigt det blev. Med risk för att låta tjatigt, så måste jag nog ändå säga att även detta skämt är aningens uttjatat, förutsägbart och bättre hör hemma i en barnfilm.

Det finns dock förtjänster med filmen. Den är allmänt trivsam och man kan utan tvekan rabbla upp ett antal amerikanska filmer i samma genre som är betydligt sämre. Karaktärerna i filmen är flera och alla har de en lite udda personlighet, vilket medför man alltid hittar någon att tycka om. De sköna italienska miljöerna har dessutom alltid en positiv inverkan på mig.

Från början var det tänkt att denna text skulle handla om den mycket gula volvon som förekommer i filmen. Men om den får jag skriva en annan dag, för nu måste jag avsluta min italieninspirerade pasta-middag som står på spisen.

Film: The Life Aquatic with Steve Zissou

2005-08-31T21:31:00.000+02:00

I den lilla stad där jag bor är filmutbudet tämligen begränsat. Det finns en filmstad som drivs av SF och som i huvudsak visar barnmatinéer och actionmatinéer för något äldre barn. Men det finns också en relativt vital filmstudio och Folkets Bio, som håller till i en fin gammal biograf vid namn Palladium. Där visades igår The Life Aquatic with Steve Zissou, av Wes Anderson och med Bill Murray i huvudrollen.

Life Aquatic har i princip fått två typer av recensioner. Det ena lägret tycker att det är en strålande film och det andra lägret tycker att det är en bra film, men att Andersons tidigare filmer The Royal Tenenbaums (2001)och Rushmore (1998) är bättre. I vilket fall som helst kan vi konstatera att vi har med en egensinnig filmskapare att göra. Vilket han har bevisat tidigare och gör det ännu en gång. Själv tycker jag att The Royal... var en skön film, men jag tycker att Life Aquatic är ännu bättre. Jag vill nog sträcka mig så långt som att säga att Life Aquatic är en av de senare årens bästa filmer.

Hela filmen kan ses som en stor homage till Jacques Cousteau. Steve Zissou (Murray) ger sig ut på sin kanske sista havsexpedition. Han skall göra en film och finna Jaguarhajen, som troligtvis har käkat upp Zissous bästa vän. Expeditionen blir givetvis strapatsrik och åskådaren kastas runt i en omgivning som är nutid kryddat med 60-tal och därtill kommer Andersons fantasivärld. Allt på samma gång och helt ohämmat. Självklart kommer jag att tänka på den lekfullhet inför filmmediet och filmberättandet som återfinns i Jean-Luc Godards Pierrot Le Fou (fast det gör jag ju alltid när jag ser en bra film).

Finns det då någon djupare mening i Life Aquatic? Nej, det kan man nog inte påstå. Den framför varken någon större samhällskritik eller behandlar någon av livets tre stora frågor. En djupare analys av filmen görs nog bäst utifrån ett kontextuellt perspektiv. Men just nu älskar jag Life Aquatic på grund av män i röda mössor, högtalartelefoner från 60-talet, fantasifiskar och David Bowies 70-talslåtar på portugisiska.

Läs även om Wes Anderson här

Film: The Boys from County Clare

2005-08-29T18:40:00.000+02:00

Det börjar bli mer och mer höst, funderade jag i morse när jag var ute och gick en morgonpromenad med min gode vän. På vägen hem slank jag in i videobutiken och efter en stunds menlöst sökande bland hyllorna valde jag att hyra hem en feelgood-film från Irland. Jag får nog erkänna att jag emellanåt kan vara lite svag för feelgood-filmer, men för det mesta föredrar jag en mustig dokumentär eller ett välskrivet drama. Men just idag verkade öppna irländska landskap med friska vindar och guinnessdoftande folkmusik kunna förströ min tillvaro under några timmar. Kanske var det för att av höststämningen smög sig närmare, kanske var det på grund av att jag i förgår kväll försiktigt hade pussat på den sötaste av unga damer, som gjorde att valet till slut föll på en irländsk romantisk komedi.

Hur som helst, filmen heter The Boys from County Clare och i några av de bärande rollerna återfinns Colm Meany (The Commitments, The Snapper) och Andrea Corr (sångerska i The Corrs). Enklast kan man beskriva filmen som en irländsk variant av Masjävlar. Två bröder i femtio års åldern, möts efter mycket lång tid återigen. Anledningen till mötet är att båda skall medverka i en irländsk folkmusikfestival. Den ena brodern har stannat kvar på Irland under alla år. Är inte särskilt framgångsrik, men lever för att träffa sina vänner i orkestern och spela. Den yngre brodern har samma passion för musiken, men flyttade från Irland till Liverpool för ungefär 25 år sedan och har pretentioner på att leva ett något mer glamouröst liv. Det finns en hel del ouppklarat mellan bröderna efter alla dessa år, som nu skall redas ut. Först och främst genom att tävla om vem som kan spela bäst folkmusik. Förutom story om de båda bröderna, så figurerar det även en kärlekshistoria (Andrea Corr uppvaktas av en ung man med pojkaktig frisyr), och en story om en mor/dotter relation (Corr har en överbeskyddande moder). För att hålla ihop historierna och för att driva handlingen framåt, så används följande dramarturgi. Diskussioner på puben, samtidigt som man dricker Guinness. Ibland försöker man leverera ett och annat skämt. Och om man är diplomatisk, så kan man säga att skämten har varierande kvalitet. Allt som oftast spelas det en klämmig folkmusiks-truddilutt (japp, Whiskey in the Jar spelas innan man ens har hunnit mata in DVD:n i maskinen). Självklart visas det en hel del av det gröna landskapet och självklart blir bilarna alltid hindrade av kor och getter, så fort som de vågar sig ut på de små landsvägarna.

The Boys from County Clare är onekligen en ganska trist historia. Trots tappra försök att höja mysfaktorn, genom att använda sig av alla klichéer och irländska trevlighetsgrepp som man kan tänka sig, blir det aldrig särskilt engagerande. Brödrakonflikten är alldeles för enkelt berättad, kärlekshistorien är alldeles för tunn och skådespelarna lyckas inte höja filmen. Exempelvis att Colm Meany spelar en något burdus, högljudd och öldrickande fader, känns ju ungefär lika överraskande som att se Rolf Lassgård spela en trött kriminalkommissarie. Nej, den enda anledningen till att jag överhuvudtaget satt kvar och såg filmen till dess slut, måste ha att göra med lördagskvällens försiktigt pussande på den sötaste av unga damer.

Teve: Minns någon Nudlar och 08:or ?

2005-08-23T19:16:00.000+02:00

Under hösten -96 och följande vår satsade SVT på en såpa, som skulle vara något alldeles extra. I landet var intresset för teve-såpor stort och man tittade på Rederiet, Vänner och Fiender och Tre Kronor. Nu skulle SVT göra något ungdomligt, nytt och spännande. Man skapade serien Nudlar och 08:or. Konceptet var storstadsmänniskor, som var knappa 30 och strävade på med karriärer och relationer. Inget särskilt uppseendeväckande med det. Men någon hade kommit på en brillijant idé. Vi filmar i flera olika kameravinklar och berättar flera historier parallellt. Då kan vi visa serien i både Ettan och Tvåan samtidigt och tittaren får själv bestämma vad man skall se!

Publiken tyckte dock inte idén var särskilt skojig. Själv orkade jag bara se ett avsnitt och sedan tyckte jag att det räckte. När det var dags för säsong två, så sändes serien på ett traditionellt sätt d.v.s i en enda kanal och på en undan gömd tid. Därefter lades Nudlar och 08:0r ner.

På något sätt kan man förstå tanken. Den var ny och djärv. SVT som alltid riskera att få epitetet "mossig" över sig, tyckte självklart att idéen var fräck när någon sålde in storyn. Men tyvärr hann ingen tänka igenom serien i förväg. Visserligen gillar dom flesta att zappa, men då för att byta program (inte zappa för att se samma serie fast ur en annan kameravinkel). Dessutom andades hela projektet en desperat vädjan till publiken - Interagera med oss! Uppmaningen har återkommit många gånger sedan dess. Ring oss! Mejla oss i direktsändning! Chatta med oss! Kanske är det jag som är gammal och reaktionär, men jag vill i första hand se ett bra teveprogram när jag sätter mig i fåtöljen. Inte nödvändigtvis ringa, chatta och mejla samtidigt.

Varför skriver jag om detta på bloggen idag? Jo, för att männen bakom Nudlar och 08:or (och en hel del av deras vänner i från andra 90-tals såpor) är tillbaka. Ikväll har Kommisionen premiär på SVT 1 klockan 21.00. Serien sänds i tolv avsnitt och är någon form av reality-drama. Först skall man se serien, sedan skall man gå in på svt:s hemsida och kolla upp mer information, fiktiva press-meddelande och övrigt fiktivt nyhetsflöde mellan avsnitten. Sedan är det tänkt att man skall diskutera kring ämnet på svt:s specialkomponerade forum.

Jag måste nog säga att det hela känns en aningens skitnödigt. Det börjar kännas lite som 90-tals såpan. Konceptet har givitetvis fått SVT att jubla. Personligen hoppas jag att få jubla över en bra och spännande teve-serie. Kommisionens hemsida kommer jag att försöka undvika.

Kommisionen
Nudlar och 08:or

Äntligen semester!

2005-08-12T22:04:00.000+02:00

Nu är jag semester, så tyvärr blir det inga uppdateringar på bloggen under närmaste veckan.

En stund i fjällen kommer att sitta skönt. Kanske till och med att man lyckas undvika både teve och film, det är ju trots allt semester. Lite böcker åker dock med på resan.

Postmodernitetens Ursprung av Perry Anderson:

Det här med postmodernitet är för mig fortfarande ganska suspekt. Allt för många tolkningar, allt för lätt att dra till med om man skall tolka något nutida. Min god vän Christian Lenemark, som för närvarande är doktorand i litteraturvetenskap på Göteborgs Universitet, har förgäves försökt förklara postmoderniteten för mig, men hittills resultat löst. Förhoppningsvis kan nu polletten trilla ner en gång för alla.

Brittiska Fiktioner - Intermediala studier i film, tv, dramatik, prosa och poesi av Erik Hedling:

Vilket fynd! Hittade denna bok på utförsäljning för 10 spänn. Dessutom fanns Anders Åbergs doktorsavhandling Tabu, om Vilgot Sjöman, att köpa för en femtiolapp, likaså Ingrid Espings bok Kampen om Verklighet som behandlar Stafan Jarls Mods-triologi. Funderade länge på att köpa även dessa böcker, fastän jag redan har dom. Men tillslut avstod jag och istället spenderade jag pengarna på en bok om Bollywood och en bok om att sossarna var skojigare på 60-talet. Men kanske skulle jag köpt Åberg och Esping i alla fall. Dom hade ju trots allt kunnat bli schyssta presenter någon gång i framtiden.

Hedling verka ställa flera intressanta frågor i Brittiska Fiktioner. Bland annat "Är filmen alltid sämre än boken?"" Innebär en filmatisering alltid en förenkling av den litterära texten?" Förhoppningsvis får jag tillfälle att återkomma kring både denna bok och dess frågeställning under hösten här på Filmen, teven och boken.

Samlade Dikter av Dan Andersson

Japp, lite poesi måste åka med. Och vad passar bättre än Dan Andersson?

Nu, dags att packa ryggsäcken...

Film: Road Trip

2005-08-05T12:24:00.000+02:00

I går kväll visade Kanal 5 filmen Road Trip (2000). Med den påbörjade diskussionen om skräp film i färskt minne, satte jag mig igår för att titta på en film som jag normalt sätt hade låtit passera utan min uppmärksamhet. Men nog kan jag se tillbaka på en del så kallade High School-filmer, med viss nostalgi. På 80-talet var det filmer som Breakfast Club och Can´t Buy Me Love. Breakfast Club tycker jag nog fortfarande är en bra film. Can´t Buy... däremot är inte mycket hänga i julgranen. Men jag hade en kompis som tyckte att det var en av dom skönaste filmerna som fanns, så på söndagarna brukade vi vara bakis och diskutera helgens händelser samtidigt som filmen rullade i videon. Om Can´t Buy... nu skulle visas på teve en vardagskväll, så är risken stor att jag hade fastnat i tevefåtöljen bara för att bli påmind om den där perioden i mitt liv då varje helg var en fest. Annars anser jag att Rock n´Roll High School är den överlägset skönaste filmen i genren. Skämten är urusla, budgeten för filmen var minimal och det märks. Men i filmen medverkar The Ramones. Dom coolaste snubbarna, som i alla fall jag kan komma på, tar plats i filmen och tiden står stilla. Magi på hög nivå. Rock n´Roll High School finns numera att köpa lite var stanns och kostar cirka 50 bagare. Köp den (den innehåller dessutom ett fantastiskt kommentatorsspår, i alla fall för en nörd som jag. Man får höra hur det var att spela Trivial Persuit med Ramones, om Markys basebollkorts-samling och att upphovsmännen förvånadsvärt nog fortfarande garvar åt sina egna 20-åriga skämt).

Men nog om detta. Det var ju Road Trip det skulle handla om. Med en viss förväntan satte jag mig för att se filmen. Jag var nyfiken på om och hur genren hade förändrat sig sedan jag själv var ung och såg filmer som denna. Jag var såg också fram emot en lite lättviktigunderhållning, utan några större ambitioner. Men det kan ju också vara okey emellanåt.

Ifrån allra första början planteras sex- och bröst- temat. Enligt genrens egna logik är detta viktigt. Genren påbjuder att det skall handla om att unga killar bara har en tanke och den handlar om kvinnors bröst och sex. Detta är dessutom något som de ständigt tänker på. En fullvärdig MAN blir man först när man legat med en tjej. Och sedan upprätthåller man sin manlighet genom att så ofta som möjligt erövra nya tjejer/kvinnor. Om man nu inte är så duktig på att raggandets konst, då kan man få gruppens respekt genom att röka mycket gräs alternativt kröka loss riktigt ofta och ordentligt. Tja, det viktigaste är väl kanske att man är välriktat smärta i föräldrargenerationen och vuxenvärdens arsle.

Historien är förhållandevis enkel i Road Trip. Ungefär som i en svensk pilsnerfilm, fast i modern amerikansk tappning. Det gäller att grejja skivan på några få dagar, annars kommer det mesta i livet att gå i kras. I detta fallet handlar det om Josh som pluggar på universitet och har en flickvän på distans. Detta kan ju givetvis vara knivigt. Extra knivigt blir det om man av en slump (hopsi hops) råkar videofilma sig själv när man är otrogen med en blondin och sedan kommer det en kompis och postar videofilmen till flickvännen som bor långt borta. Nu är goda råd dyra. Josh får sätta sig i en bil tillsammans med några vänner från plugget för att åka många hundra mil för att hämta hem filmen innan otrohetsaffären hinner avslöjas.

Den största förändringen jämfört med 80-talets high school filmer är att Road Trip (och säkert numera flera i genren) har en mer avanserad narration. Istället för att berätta historien i rak följd, så växlar berättelsen mellan resan till flickvännen och Barry (Tom Green) som berättar om resan för några besökare på universitetet. Tom Green gör en skruvad karraktär och är en av filmens största behållningar.

Den andra förändringen inträffar ungefär efter en halv timme in i filmen. Då börjar en drös av populärkulturella referenser att levereras. Samtidigt ironiseras det kraftigt över den egna genren. Tillexempel när Barrys historia blir ifrågasatt av åhörarna, så svarar han att det är hans historia och han berättar den som han vill. Eller när en av Joshs vänner klagar över att inget kul händer på resan;
- Detta skulle vara en bilresa, men allt vi gör är ju att åka bil.
Ironiserandet över den egna genren gör att filmen, trots sitt frossar i sexsism och korkade föreställningar om manlighet, ifrågar sätter just dessa föreställningar. Road Trip gör oss ,likt Godard och Tarrantino (ingen liknelse i övrigt), ständigt medvetna om att det är film vi tittar på och inte verklighet.

Avslutningsvis då, är Road Trip en bra film? Nej, inte särskilt. Är man en ung man/kille tycker man kanske att filmen är något bättre, än om man är som jag 35 och gubbtrist. Filmen har inget djupare budskap och historien, är som jag tidigare nämnt, enkel och berättad många gånger förrut. Filmen får ses som förströelse, men det händer att det finns komiska poänger. Min favorit är när nörden som blir attackerad av några muskelösa svarta män säger:
-Jag rasist? Jag tittar på Oprah Winfrey varje dag.
Plus blir det även för Tom Greens medverkan (särskilt när han sjunger om små laxar), genreironi och populärkulturälla referenser.
Minus för stiliserade karraktärer, att filmen som vanligt berättar utifrån ett manligt perspektiv. Och att filmen påtalar ungdomars utanförskap ifrån vuxensamhället, men inte har något mer konstruktiv lösning på problemet än att röka gräs alternativt ragga brudar. Någon välriktad spark i häcken på vuxenvärlden blir, tyvärr, Road Trip inte.

Vad är bra med Magnolia?

2005-07-28T19:39:00.000+02:00

En relativt enad kritikerkår har hyllat Magnolia. Mitt gillande av filmen är således inte särskilt orginellt, och lär knappast rendera några cread-poäng (snarare tvärtom). Magnolia har vunnit flertalet filmpriser. Dock ej någon Oscar. American Beauty tog hem de flesta det året. En film, som i mitt tycke, har åldrats med något mindre värdighet. De som inte gillar Magnolia, tycks vara grymt besvikna. Till exempel Miss M, som har kommenterat mitt tidigare inlägg om Magnolia. Varför vill jag då rekomendera denna film?

- Härlig skådespelar ensembele. Främst William H. Macy som Quiz Kid Donnie Smith. Quiz Kid ... är underbarnet som hade framgång och berömmelse som ung, men som vuxen är tafatt, misslyckad och kärlekstörstande.William H. Macy har en fantastisk förmåga att spela den där rollfiguren, som påminner en om en illa omtyckt släkting, eller arbetskamraten som ingen vill känna. Kort och gott den där personen som man inte vill vara (och ingen annan heller)

- Philip Seymour Hoffman, som spelar den vakande sjukskötaren Phil Parma. Utan överspel, utan yviga gester, men med sprucken röst och rödmosigt ansikte ringer han åt den döende mannen för att finna dennes son. Stark scen och trovärdigt skådespeleri.

- Numera berättas var och varannan film med inspiration av Robert Altmans Short Cuts. Kort fattat beskrivet - flera historier vävs samman. Alla filmer lyckas inte. Magnolia gör det, enligt mig. Detta tack vare att dom är snyggt ihop fogade, berättelserna befruktar och kommenterar varandra, stämning flyter som smält smör från scen till scen. Ofta klipps scenerna ihop via en teveskärm som zoomas in och sedan ut. Detta blir en påminelse om filmens ensamma gestalter, vars liv flätas samman genom den moderna televisionens bannalitets program.

- Magnolia försöker säga oss något om tillvaron och livet. Vad är konsekvenserna av våra val och finns det garantier mot det oförutsägbara i livet eller döden. Några färdiga svar presenteras dock inte. Positivt, tycker jag, då åskådaren tvingas aktivera sig i storyn.

- Den omtalade scenen med de fallande grodorna/paddorna. Vet inte om scenen är så speciell, men debatten runt om kring scenen och den överrasknings effekt som scenen har, gör att man återigen tvingas ta ställning till filmen och dess berättelse. Personligen tror jag att padd-scenen inte skall övertolkas. Som jag ser det är det bara ett sätt för Andersen att göra som Godard gjorde i Frankrike på 50-talet när han introducera "jump-cut". Det vill säga att; trots filmens eftersträvan att spegla någon form av verkligenhet, så är det fortfarande film vi ser. Padd-scenen kommenterar också de tre inledande skrönorna, som bygger på vandringshistorier (liknande Råttan i Pizzan, svensk jämförelse). Historier som har berättats om och om igen, så att de till slut har uppfattads som sanning, men i grund och botten inte år något annat än en myt. Även ur detta perspektiv pekar scenen på att just filmen är en spegling av verkligheten.

Nu hinner jag inte kommentera filmen mer, för att det är dags att bänka sig (fastän jag sett den en 8-9 gånger). Jag får förhoppningsvis anledning att återkomma till Paul Thomas Andersen på bloggen.

P.s Miss M, återkom gärna och förklara det dåliga i Magnolia (och självklart alla andra med). Jag är grymt nyfiken D.s

Japp, ikväll tittar vi på Magnolia

2005-07-28T16:04:00.000+02:00

Kvällens filmtips är utan tvekan Paul Thomas Andersons Magnolia från 1999. Kanal 5 klockan21.00. Flera av er har säkert redan sett den, men då tål den att ses om. Kanske även Helena Sandberg gillar denna film, vad vet jag. Kolla hennes blogg. Hollywood skräp verkar inte vara hennes grej, så tja. Jag har inte tid att fördjupa mig mer i det här nu, för jag skall med farmor till matbutiken. Motivering till Magnolias förträfflighet kommer senare under kvällen.

Film: Se Mig

2005-07-25T19:12:00.000+02:00

(Comme une image)
Agnès Jaoui, Frankrike 2004

Den franska filmen Se Mig, vann pris för bästa manus i Cannes och tilldelades också en bronshäst på Stockholm Filmfestival 2004 för bästa manus. Inte helt oförkänt. Manuset är skarpt och mångbottnat. Här finns komiska poänger, reflektioner över kändisskap och skönhetsideal. Men som jag ser filmen så kretsar Se Mig i första hand om en dotter/ far relation och hur mycket får man offra i konstens namn?

Lolita som är i 20-årsåldern står i berättelsens centrum. Hon har lagt sina tidigare teaterambitioner på hyllan och satsar nu på klassisk sång. Hon tar regelbundna sånglektioner och mellan dessa försöker hon få sin fars och omgivningens uppmärksamhet. Det är dock ingen som ser henne för den som hon är. Utan istället får hon det gång på gång bekräftat att hennes bekantskapskrets utnyttjar henne för att komma i kontakt med hennes berömda far. Fadern är framgångsrik och hyllad författare. Han är dryg, sarkastisk och självupptagen. Som grädde på moset är denna medelålders man numera gift med en ung skönhet, som i princip är jämnårig med Lolita.

Relationen mellan fadern och Lolita är ansträng. Som titeln vittnar om så ser inte fadern Lolita. Han ägnar henne ingen tid, engagerar sig inte i hennes intressen och hon får aldrig höra några uppmuntrande ord. Istället glöms hon bort och blir endas ihåg kommen då det är dags att vara barnvakt. Denna reducering av Lolita som person får också konsekvenser för hennes relation till pojkar. När hon blir uppvaktad, så kan hon inte ta emot uppskattningen. Hon är allt för van vid att ingen ser henne, så varför skulle plötsligt någon vara intresserad av henne på riktigt. Ett på sikt ett förödande och självdestruktivt förhållningssätt till sin omgivning, som bottnar i faderns ignorans.

Någon djupare förklaring till faderns beteende ges inte i filmen. Det man vet om honom är att han är en framgångsrik författare och att hans böcker håller till i den högkulturella sfären. Han är med andra ord ingen dussinförfattare, som skriver kioskdeckare om försupna poliser. Att han skriver dessa ‘fina’ böcker om livet och lidandet, tycks vara hans ursäkt för att han i privat livet kan vara en odräglig människa. Se Mig ställer därmed frågan till sin publik, om man får bete sig och göra vad som helst för att skapa god konst?

Filmen lämnar frågan öppen till sin publik. Och det är inte heller särskilt unikt att kulturen diskuterar just kultur och skapande processens vilkor. Agnés Jaoui gör det dock på ett raffinerat och bra sätt. Man kan säkerligen se filmen Se Mig, med helt andra ögon än mina, och ha stor behållning av filmen. Men för mig är det frågan om konstnärskapets pris som hänger sig kvar, när eftertexten rullar igång.

Här följer några länkar till recentioner av filmen:
Vujer
Corren
GP

Se den inte!

2005-07-23T13:42:00.000+02:00

Snuten i Hollywood ( M.Best 1984) visas lördag kl 21.35 på TV4.

Den behöver du inte se. Anledningen till det är nämligen att du redan har sätt den ungefär femtielva gånger och den är bara okey om man är 13 år och får äta tonvis med popcorn till. Historien är mycket enkel. Man vet omgående vad som skall hända och hur det skall sluta. En och annan vits-show förmedlas av Eddie Murphy och en och annan actionscen har tryckts in. Men den som vill ha någon form av intellektuell utmaning bör avstå denna film. Producerad av Don Simpsson och Jerry Brockheimer. Båda har tjänat storkovan inom filmindustrin, men aldrig haft något vettigt att säga till sin publik.

Det finns mycket bättre saker man kan göra på en lördagskväll.

Dancer in the Dark lörd. 2115 SVT2

2005-07-23T13:03:00.000+02:00

Danske dogma-mannen Lars von Triers musikaldrama visas på teve ikväll. Dancer in the Dark avslutar triologin som, enligt Trier, startade med Breaking the Waves (1996) och följdes av Idoterne (1998). Det som förenar filmerna är kvinnopoträtten. I Dancer... är det Selma som står i berättelsens centrum. (Som spelas mycket väl av Björk och aldrig har det väl skrivits en rad om denna film utan att nämna Björks nervsammanbrott efter/under filmen). I likhet med de övriga filmerna i triologin så är Selma en person som får kämpa hårt för att försöka uppleva någon lycka och lätt blir utnyttjad av sin omgivning. Det mesta i livet har, trots hennes goda hjärta, varit motgång. När det är som mest mottigt och man inte tror att människorna runt om kring kan bli elakare, så blir dom just det.

Ingen rolig film? Nä, von Trier är väl känd för sin dystra människosyn. I grund och botten är människorna onda och handlar utifrån egoistiska intressen. Men filmen bjuder på vacker poesi i form av bild och musik. Lars von Trier har definitivt något att säga till sina åskådare och är en av de intressantaste verksamma filmskaparna i Europa. Filmen rekomenderas av flera skäl;
Björk, det skarpa manuset, von Triers berättarstil och hans sätt att beskriva socialpsykologiska effekter på individer i ett samhälle.

United States of Afghanistan

2005-07-22T23:37:00.000+02:00

Dokumentär film av Pål Hollender med Olle Ljungström som sidekick.

I torsdags kväll visade SVT, Hollenders dokumentärfilm som på ett säreget sätt kommenterar terroristattacken den 11 september 2001. Hollender har tidigare gjort sig känd genom provocerande dokumentär- och konstfilmer. Den breda folkmassan har lärt känna honom som Robinson-Pål. Numera dyker han upp lite var stans. Någon gång i Kobra och någon gång i debattpaneler. Dom gånger jag har kommit i kontakt med Hollender, via media, tycker jag att han framstår som en friskfläkt. En person som gillar att tänja på gränserna, någon som ifrågasätter det för givet tagna och dessutom vill diskutera det som är galet i dagens samhälle.

Olle Ljungström är musikern som jag första gången såg i filmen G. Jag har sedan följt Ljungströms musikproduktion fram tills idag med relativt stor behållning. Han framstår som en känslig man som berättar om livet, kärleken och i mellan åt drar till med en och annan anekdot. I kvällspressen och i allmänt skvaller berättas det om Ljungström som en kvinnotjusare och drinkare. I United States of Afghanistan visar det sig att Ljungström har gått från urban sångare, till trubadur i turban.

Tillsammans griper dom ann den ambitiösa uppgiften att göra en dokumentär, som skall ge en alternativ bild av Afganistan och dess befolkning. United States of Afghanistan vill visa oss det där som inte kommer fram i västvärldens ensidiga mediarapportering om konflikten mellan USA och delar av arabvärlden, som (närmast) uteslutande lutar sig mot CNN som källa. Frågan är om dom lyckas?

Filmen är klippt i ett snabbt tempo. Narrationen är stundom tveksam. Det är inte alltid man hänger med i svängarna och det är i mellanåt oklart vart historien skall leda oss. Det hela börjar i Stockholm och förberedelserna inför resan. Det talas en del om förväntningar om resan och vad filmen skall berätta. En butiksinnehavare med invandrarbakgrund (kom han från Iran, eller Irak? som sagt det är inte alltid lätt att följa med i vad som händer i filmen) annlitas som tolk på resan. Teamet anländer till ett Kabul som är drabbat av inbördeskrig. Stämningen är hotfull och de två västerlänningarna mottas inte med öppna armar. När mörkret faller kastar några tomater på Ljungström och Hollender, som en relativt oskyldig signal om välkomstgraden. Hollender engagerar en 9-årig pojke som ciceron i staden och tillsammans besöker dom platser runt om i staden som är märkta av bomber och förödelse. Pojken berättar frispråkigt om afganernas syn på droger, de internationella styrkorna, kvinnornas plats i samhället och hur det är att leva med ständigt hot från landminor och bombdåd. Detta är filmens stora behållning och starkaste parti.

Sedan blir det mer tvetydigt. En resa görs till Kandahar och där är situationen tilltrasslad. Stämningen är ännu mer våldsam och hotfull. Byråkratin inom klanmaffian (om man nu kan uttrycka det så, i brist på bättre) gör det också svårt att filma. Varför det är som det är i Kandahar, diskuteras dock inte djupar och som åskådare känns hela partiet med Kandahar-resan som ett sidospår. Det ända som framgår är att Hollender är en riktig äventyrare och att Ljungström inte är det, men åker med ändå.

Vid ett annat tillfälle filmar Ljungström från hotelets ballkong. Plötsligt exploderar en bomb i närheten. Fullständig panik utbryter och skadade och döda människor ligger kvar på gatan nedanför. Allt fångas på bild. Krigets hemska brutalitet landar direkt i åskådarens mage. Händelsen diskuteras i filmen, främst genom Ljungströms vittnesmål och känslor efter det inträffade. Men relativt snabbt flyttar filmen fokus från tragedin, till ett västerländskt tv-team som rapporterar om bombdådet. Gång på gång får vi se den unga reporten, som står och rapar upp sin korta story om händelsen. Är detta en påminnelse om att västvärlden faktiskt ibland rapporterar från Kabul? Eller är det en kommentar om den snuttifierade rapportering från arabvärlden? Kanske inget av det? Det framkommer nämligen i nästa scen att Hollender och Ljungström (och kanske framför allt då Ljungström) i första hand såg reportern som en ovanligt attraktiv kvinna.

Närmast komiskt blir filmen när man ställer vissa scener mot varandra. Vid ett par tillfällen visas Ljungström när han framför några av sina visor, som han har skrivit inspirerad av intrycken från det nya landet. En gång när han sitter bland några afganer, blir han upplyst om att hans gitarspel och falsett sång inte är välkommet. En annan gång står han efter mörkrets inbrott på en gata och sjunger och spelar sina eget komponerade verk. Både Ljungström och Hollender blir bryskt iväg körda av befolkningen och den lokala ordningsmakten. Hollender filmar hela förloppet och lämnar platsen med en kommentar om att "dom djävlarna inte har vett att uppskatta kultur". Något längre fram i filmen sitte Ljungström utomhus och äter. Han säger att det är "för djävlig musik" som hörs. Tolken tillrättavisar och informerar att det är någon som ropar ut texter ur Koranen, som hörs. "Ett djävla oväsen är det i alla fall", konstaterar Olle. Är detta ett medvetet sätt att visa svårigheterna att förstå en anna kultur, eller tar filmteamet på sig rätten att ha samma tolkingsföreträde som CNN? Ja, det är nog en fråga som varje tittare bör ställa sig.

United States of Afghanistan avslutas med att några av filmens medverkande får kommentera läget i Kabul, ett år senare. Situationen har då stabiliserats och vi får veta att bombningarna har upphört och att Kabul är en tryggare stad att leva i. Detta har åstadkommits genom de amerikanska styrkornas närvaro, slås det fast. Som åskådare blir man något förvånad av detta faktum. Helt plötsligt hyllas den västerländska närvaron. Är alla problem uppklarade och har det enbart skett med USA:s hjälp? Avslutningen upplevs som något abrupt och ensidigt rapporterad. Självklart gläds man åt att framsteg har ägt rum, men inte är väl allt frid och fröjd?

Till slut måste det ändå lyftas fram att United States of Afghanistan är ett lovvärt initiativ att visa upp en del av världen, som får allt för lite och ensidig rapportering i media. Åskådaren får se mer om Afghanistan under en timme, än vad som visas upp under mycket lång tid i ordinare nyhetsbevakning. Det är något som Pål Hollender skall ha på pluskontot.

Vi du se dokumentären, så visas den igen på SVT1 söndag kl 15.15. Det rekomenderas.

Programförklaring !

2005-07-22T15:59:00.000+02:00

Då var det dags att sätta i gång att blogga. Inte särskilt orginellt i dessa dagar, men förhoppningsvis kan denna blogg även vara av intresse för någon mer än bara mig själv.

Som gammal film- och mediestudent kommer jag att skriva om film och teve i huvudsak. En och annan rapport ifrån den övriga medievärlden är väl inte heller helt otänkbart. Förhoppningsvis skall jag också kunna trycka in en och annan bokrecention mellan varven.

Min förhoppning är att du, som läsare, skall kunna få lite tips om filmer och teve som är värt att se. Men framför allt hoppas jag att mina texter skall fungera som diskussionsunderlag till det som vi konsumerar i mediesamhället. Kommentera därför gärna vad jag skriver och dela med dig av dina tankar!

Med denna något pretantiösa programförklaring och introduktion hälsar jag dig som läsare välkommen till filmochtv.blogspot.com